Kvinnor Quotes

Alla andra kvinnor "mixar och matchar" och "kompletterar sin basgarderob". Och jag? Min favvotrend är att "mixa de renaste plaggen".

Kvinnor i din närhet tvingas bli väldigt uppmärksamma på de atmosfäriska störningar som aviserar dina manövrer. Du tror inte att det märks hur du slirar och girar. Sluta bedra din fru eller skilj dig från henne, det är mitt tips för att slippa drabbas av "kvinnornas" sjätte sinne.

Barn tar allt de växer upp med för givet. Efter att ha sett dig träna A-laget kommer Alicia ta för givet att kvinnor gör sånt. När hon är gammal nog att spela i ett A-lag själv kommer det kanske inte finnas kvinnliga hockeytränare. Bara… hockeytränare.

Mjukt och ömsint överlämnade sig alla ting åt existensen liksom trötta kvinnor plumsar ned i skratt och mumlar med grötig röst: "Det känns skönt att få skratta"; de bredde ut sig framför varandra, de gav varandra det vidriga förtroendet att de existerade. (s. 224)

Det här kan vi titta på, Sons of Anarchy.Sån jävla kitsch, om ett motorcykelgäng."Hon svarade inte.Hade lagt sig på sidan med händerna under huvudet.Det var snygga tuffa män med mycker känslor, lojalitet och passionsproblem.Ingen cynism, bara "outlaw"-romantik, läder, motorcyklar, horor och madonnor.Slampor och tunga kvinnor som de egentliga makthavarna, och våld, våld, våld.

Vilket korkat jävla idiotland det här var. Alla unga kvinnor drack vatten i sådana mängder att det sprutade ur öronen på dem, de trodde det var 'nyttigt' och 'fräscht', men det enda som hände var att antalet unga inkontinenta i landet sköt rätt upp i höjden. Barn åt fullkornspasta och fullkornsbröd och allsköns märkvärdiga grova rissorter som deras magar inte kunde tillgodogöra sig riktigt, men det spelade ingen roll för det var 'nyttigt', det var 'fräscht', det var 'hälsosamt'. Å, de förväxlade mat med själ, de trodde att de kunde äta sig till att bli bättre människor utan att fatta att mat är en sak, de föreställningar mat väcker något annat. Och sa man det, sa man något i den vägen var man antingen reaktionär eller bara norrman, det vill säga en människa som är tio år efter.

Jag försökte lära honom det enkla knepet att tänka på döden när man stötte på brudar. Det har hjälp mig själv många gånger genom åren och är förvånansvärt effektivt. Jag kommer alltså att dö om några futtiga årtionden. Min lekamen ska utplånas för tid och evighet. Samma sak kommer att hände med tjejen, vi ska alla stampas ut och försvinna. Om tusen år är våra liv, alla våra ljuvaste drömmar och värsta rädslor upplösta i jord och aska. Vad spelar det då för roll om hon nobbar eller är snorkig och skrattar en rakt i ansiktet? Tack vare denna krassa inställning har jag emellanåt uträttat märkliga ting på kärlekens område, vågat stöta på livsfarligt vackra kvinnor till exempel, och ibland också faktiskt fått leka med dem. Det här var det enda rådet som Niila verkligen lyssnade på. Han började tänka på döden oftare än på tjejer. Grabben blev kort sagt riktigt outhärdlig.

Hon kunde inte förstå. Vad förstår överflödet av de offer som görs av den som endast har sina händer och sitt vett att slå sig fram med? Alla offer av nödens folk ter sig små för den som aldrig saknat smör till mjukt saftigt bröd.

Kärlek kan man inte samla i lador. Finns det en del av Jesus i vartenda massfabricerat krucifix? Alla offer som vi inte själva mördar eller spärrar in är inbillade offer. Och F. sa: Jag bär mitt hjärta som en krona. Så försvann de, de spetälskevita metoperna och trygliferna och alla de andra snirkliga namnen som står för renhet; bleka tempel och förfallna altaren försvann under den scharlakansröda glasyren. Det ursprungligaste i en människas natur är ofta det som är det mest desperata. Således påtvingas världen nya system av människor som helt enkelt inte står ut med att leva med det som är. Det enda som betyder något för en skapare är att hans system är unikt. Mitt hat till smärtan är nåt så extra kolossalt fantastisk, mycket viktigare än ditt hat till smärtan, men min kropp är så mycket mera central, jag är smärtans Moskva, du är bara en väderstation på landet. Var med mig, religiösa amuletter av alla slag, ni smo hänger i silverkedjor, ni som sitter fastmålade på underkläder med en säkerhetsnål, ni som gömmer er i svart brösthår, ni som löper som spårvagnshjul i springan mellan gamla lyckliga kvinnors bröst, ni som av misstag pressas in i skinnet när någon älskar, ni som fingras som mynt och på vilka man letar efter silverstäplar, ni som har kommit bort bland kläderna för kelande femtonåringar, ni som stoppas i mun medan man tänker, ni mycket dyrbara som bara spinkiga små flickebarn för lov att bära, ni som hänger i skärpkammare tillsammans med uppknutna slipsar, ni som blir kyssta för att bringa tur, ni som rycks från halsen i vredesmod, ni som är pressade, ni som är graverade, ni som blir lagda på spårvägsspår för att få en ny och lustig form, ni som sitter fast i innerklädseln i taxitak... Vi ljuger alla dröm efter dröm i varandras armar. Morgon efter morgon finner vintern mig ensam bland slitna löv med fruset snor och frusna tårar i ögonbrynnen.

Det är meningslöst att säga att en människa bör vara nöjd med att ha lugn och ro. Hon behöver liv och rörelse, och om det inte bjuds henne skapar hon det. Tusenden är dömda till en ännu händelselösare tillvaro än mig, och tusende lever i tyst protest mot sitt öde. Ingen vet hur många uppror vid sidan av de politiska som jäser bland alla de människor som befolkar jorden. Kvinnor förväntas alltid vara stillsamma, men kvinnor har samma känslor som män, de har samma behov av att öva sina förmågor och spänna sina krafter som deras bröder. De plågas av den trånga instängdheten och fullständiga händelselösheten på precis samma sätt som män plågas, och det är trångsynt av deras mer privilegierade medmänniskor att hävda att de borde vara nöjda med att sticka strumpor och laga puddingar, spela piano och brodera väskor. Det är tanklöst att fördöma dem eller skratta åt dem om de vill uträtta mer eller lära sig mer än vad traditionen föreskriver som passande för deras kön (s. 125-126).

Jag lutar mig fram över disken. ”Precis som med kvinnor.” Hans nattsvarta ögon blir större. ”Lilla flicka, vem har du pratat med?” ”Jag hörde att du träffade min vän igår kväll.” Han nickar. ”Söt. En aningen stel, men söt.” Jag blir irriterad över Trances beskrivning. Min vän är inget annat än 100 % fantastisk. ”Hon oroar sig för mig. Jag gissar att du betedde dig som en knöl mot henne.” ”Nej. Bara bjöd ut henne.” Det här kan inte vara hela historien. ”Hon är inte exakt din typ.” ”Sötnos, om en tjej har tuttar och en varm fitta så är hon min typ.

But deficits and disabilities only exist in relation to an environment where some other way of functioning has been chosen as the yardstick. An autistic person - or one with any form of otherness - only becomes an anomaly when she tries to fit in. Beyond any and all contexts, she is complete in herself.

Föräldrakärlek är den enda kärleken där det slutliga målet måste vara skillsmässa. En mor som sätter värde på sonens strävan efter oberoende och uppmuntrar honom att skiljas från henne när han behöver det ger honom mycket viktiga verktyg för att handskas med livet. När modern är villig att låta sonen etablera sin egen identitet genom att låta honom ta risker på egen hand och låta honom göra sina egna misstag, och ändå finns till hands om han skulle behöva henne, bidrar hon till att skapa en människa som har förtroende för sig själv och sin förmåga. Den förkvävande modern hindrar och begränsar i stället sonens utveckling genom att styra honom för mycket och få honom att känna sig oduglig och hjälplös.

Alla barn längtar att känna sig trygga, skyddade och älskade av sina föräldrar. De behöver också få lov att växa upp och bli oberoende. Paradoxalt nog kan människor bli oberoende vuxna bara om deras behov av beroende blev fyllt när de var barn. Om deras behov av beroende inte fylldes finns det en värkande tomhet inom dem, och den känslan bär de med sig in i vuxenlivet.

Det sorgligaste med att knulla med dig på det där motellrummet var inte att du gick och sket innan vi knullade och inte att jag fick sätta på Tupac för att ljudet inte skulle höras och inte att lukten läckte in i rummet och inte att jag slickade dig bakom kulorna efter att du skitit, fast du inte hade duschat (i ärlighetens namn bryr jag mig inte, bakterier har hållit mig frisk och kry hela livet, det var först när jag drog storyn för en vän som påpekade saken, som jag insåg att det faktum att jag inte brydde mig om min egen hälsa skulle kunna tyda på ett djupt självhat), utan när jag gick in på toa en timme efter att du skitit och insåg att det fortfarande var bajsränder i toalettstolen och jag tänkte att om det varit jag så hade jag garanterat gett mig på toastolen med bara händerna och en bit toapapper och hur kanske detta speciella självmedvetande beträffande bajsspår är en utveckling som motsvarar de fundamentala skillnaderna i de förväntningar som ställs på män respektive kvinnor i samhället, men det är säkert alltför reducerande: en kärlekshistoria.

fron wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Azita_Gh... Azita Ghahreman föddes i Iran. Efter att ha utbildat sig till lärare studerade hon språk, litteratur och mytologi. Hon har haft uppdrag i FN och arbetat för organisationen ”läkare utan gränser”.Sedan 2006 bor hon i Malmö. Hon är medlem i Författarcentrum syd. Författarskap [redigera] Azita Ghahreman debuterade som poet 1990. Hennes första bok Avazhaaye havva (Evas sånger) blev mycket uppmärksammad i iranska media. Tandishaaye paeezi (höstens skulpturer) kom ut 1996. Den tredje diktsamlingen Faramooshi aine sadei daarad (glömskan har en enkel ceremoni) 2002 blev nominerad till årets bästa diktsamling och fick bra kritik i iransk press. Hennes dikter är översatta till franska, holländska, engelska, tyska, arabiska, makedonska, kinesiska,albanska, danska och svenska. Förutom i Iran har hon haft föredrag och poesiuppläsningar i Sverige, Holland, Tyskland, Makedonien, Albanien, England och Frankrike. Analys av författarskapet [redigera] Dikterna handlar om människans möte med det ofrånkomliga och det som uppstår i varje kontakt med tingen och skeenden runtomkring oss. I hennes tidigare dikter finns spår av sorg över en förlorad barndom i ett religiöst land, som sätter många förbud. I senare dikter ser man en mognare hållning till världen och språket. Här upptäcker poeten människans begränsningar och försöker komma underfund med ångestens drivande kraft. Genom skapandet försöker hon göra sig fri från förutbestämda, förutfattade meningar om rätt och fel. I de dikter som har skrivits efter 2000 märks en lekfull poet som behärskar orden, språket och historien. Filosofiska och mytologiska studier gör sig påminda som en sorts nyupptäckt av språket och ett nytt sätt att se på världen. Poeten möter en bitter verklighet med en känsla av ironi och filosofisk beundran över stora och små händelser. Det vore fel att betrakta Ghahreman som en politisk poet. Hennes dikter kan betecknas som universella, samtidigt som de karakteriserar en iransk kvinnas liv och öde. I de senare dikterna finns dikter av erotisk karaktär. Det är få iranska kvinnor som har vågat skriva erotiska dikter så öppet och starkt. Hennes dikter ingår i en tusenårig tradition av persisk litteratur. Bibliografi

Den manliga galenskapen [...] kan nästan alltid härledas till antingen demens, eller geni. Därtill följer den vissa mönster av upphöjdhet som ofta bottnar i fåfänga och ofta blir monotona i ländgen. Den kvinnliga galenskapen däremot, är helt annorlunda. Den besitter något vidsträckt, och den verkar kunna anta ett oändligt antal olika skepnader. Det finns elasticitet i den, en elasticitet som påminner om kvinnokroppen i sig. Den typ av mörker som kan ta kvinnor i besittning är oändligt mycket mer krävande än det mörker som gör anspråk på männen. Och många kvinnor verkar på något sätt vara villiga att föda fram detta mörker! Jag tror det har den de extatiska aspekterna av en förlossning att göra. Kvinnor vet i sitt kött vilken glädje lidandet kan frambringa, och därför blir de mer öppna än män inför alla typer av gränstillstånd. Det är som de litar på lidandets positiva kraft.

Bara de övermodiga tror att andra intresserar sig för varje steg man tar

Yet the autistic woman is not masking with the intention of being deceitful. Her true self is invisible even to her own person. She is masking to fit in, and doing so unconsciously. Often, she doesn't even understand that she has been camouflaging herself until she gets her diagnosis. Before that, she thinks her struggle is everyone else's, too. At least, that's what it was like for me.

Män och kvinnor är varken från Mars eller Venus, utan från Afrika.

Ett förebud om kommande medlöperi fick vi bevittna den 26 oktober 1993 i ett TV 2-program om islam och demokrati (”Dokument utifrån”). I samtalet efter en amerikansk dokumentärfilm om islamsk fundamentalism lyckades tre svenska kvinnor förneka eller förringa nästan alla hot och risker. Inga Brandell menade att den oro för islamsk fundamentalism, som speglades i filmen, är ”missvisande och förrädisk”; den är en ”amerikansk problematik som vi borde kunna avfärda”.

Vid sista gården i byn där hennes väg bär ut i drivorna stannar hon för att åter en stund njuta av gratisglansen i den stillastående filmen, den film som friska ungdrängar vill byta ut mot att skotta snö i stan. Sally var den sista att undra över dem. Hon önskade dem få mod att ge sig iväg, hon kände väl till deras vardagslivs tristess och deras lönevillkor. En utarbetad sextonåring har ingen mycken fröjd av en snöslätt om aldrig så praktfull. Inte på många år. Inte förrän han sökt äventyret och funnit att det inget var. Livets vederlag är så svårt att fatta. Sally, som njuter av rymdens skönhet och viddernas ro, tror dock att varje stjärna är till för sin egen skull och att människan bör söka sin egen mening, meningen med att hon är till. Säkert är var och en till för sin egen skull. Annars skulle ej längtan hos ung och gammal, längtan att finna sig själv.

När soldaterna återvänder till basen ordnar armén med läkemedel åt alla som fått med sig oönskade souvenirer mellan benen. Några åtgärder för att utrota de frön som såtts i somliga kvinnors kroppar har armén däremot inte förutsett

Vad är det du försöker säga mamma?" sa jag. "Var tydlig." Mamma kastade huvudet bakåt och himlade med ögonen. "Ja, ja, ja. En del dagar drog jag loss, med tänderna, jag drog loss huden på sidan av naglarna och gav dig att äta". "Säger du det här på riktigt nu?" "Du hade inte ens fyllt ett. Jag blandade det med riset. Vad ville du att jag skulle göra? Det finns kvinnor som skär loss stora hudsjok från sina kroppar för att mata barnen med. Det har jag hört på tv." "Herregud mamma", sa jag. "Vad är det för skillnad på det och modersmjölk? Berätta det för mig.

Drakar binder sig inte till svaga kvinnor, de eldar upp dem.

:kvinnan håller undan för undan på att försvinna, och i hennes ställe uppenbarar sig den ursprungliga honan. Denna intellektuella kvinnans efterblivenhet är ett allvarligt hot mot kulturen; hon försöker dra mannen med sig i förfall och hindra honom i hans framåtskridande. Det är inget tvivel om den saken. Jag frågade: varför generalisera så där, varför döma alla kvinnor efter denna enda Ariadne. Redan kvinnornas blotta strävan att uppnå bildning och jämställdhet mellan könen, som jag uppfattar som en strävan efter rättvisa, utesluter i sig själv alla antaganden om tillbakagång. (Ariadne)

En värld som är säker för mammor är säker för alla.

Värre än abort är att föda i instabilitet.

Höj ditt hjärta, inte din hand.

Det är därför Napoleon och Mussolini så eftertryckligt betonar kvinnornas underlägsenhet, för om de inte vore underlägsna, skulle de upphöra att förstora. Det bidrar till att förklara att kvinnor så ofta är nödvändiga för män, och det bidrar till att förklara hur otåliga de blir när de drabbas av kvinnlig kritik; hur omöjligt det är för en kvinna att säga att den här boken är dålig, den här tavlan är svag, eller vad det nu kan vara, utan att tillfoga mycket mer smärta och väcka mycket mer vrede än vad en man skulle göra, om han kom med samma kritik. För om hon börjar säga sanningen, krymper gestalten i spegeln; hans livsduglighet minskas.

Den viktigaste skillnaden, förutom de olikheter som är kopplade till hormonutsöndrande delar av hjärnan, verkar vara att mäns hjärnor uppvisar betydligt fler förbindelser mellan de främre och bakre partierna av hjärnbarken i respektive hjärnhalva medan kvinnors hjärnor uppvisar betydligt fler förbindelser mellan de bägge hjärnhalvorna.

Trots att den akademiska forskningen om kön ofta är kritisk till den typ av budskap och könstänkande som Gray står för [att "Män är från Mars, kvinnor är från Venus"] tenderar den att hamna i samma fälla som Gray, det vill säga den reproducerar en tvåkönad värld. En stor del av litteraturen om sexualitet och ungdom, speciellt den anglosaxiska, visar på stora könsskillnader och på helt olika sexuella mönster för pojkar respektive flickor. Samtidigt äger det idag rum en förändring både i vardagslivet och i forskningen. Allt fler forskare försöker undvika att återge polariserade bilder av kön, och att istället kritiskt undersöka och granska de komplexa mönster som växer fram i dagens samhälle.

Nu är det min tro, att denna skaldinna, som aldrig skrev ett ord och som begravdes vid en korsväg, fortfarande är i livet. Hon lever i er och i mig och i många andra kvinnor, som inte är här ikväll, för de håller på att diska och att hjälpa barnen i säng. Men hon lever; för stora diktare dör inte; de är beständigt närvarande; de behöver bara få sitt tillfälle att i kroppsligt måtto vandra ibland oss.

Där kvinnor respekteras blomstrar civilisationen.

Skönhet är en illusion.

En landsvägsluffares värsta problem är inte brödhungern. Bröd finns nog . .. Det är svälten på kvinnor och vänner, som gör hans liv torftigt och icke värt att leva. Det är den som kommer honom att känna sig utom samhället och människornas värld." (Sid. 129)

I Filips värld var kvinnan ett fascinerande väsen, olikt honom själv och andra män. Hans mor hade ägnat sitt liv åt att ta hand om Filip och hans far och hans bror. Aldrig hade det föresvävat honom att hon kunde ha egna drömmar som sträckte sig utanför det välbärgade hemmet i Ystad där han växt upp. /.../ Han hade, sin radikala läggning till trots, aldrig tänkt på kvinnor så förut.

Det är min erfarenhet att kvinnor endast spelar stränga i kärlek och att deras bannor när en man närgånget uppvaktar dem egentligen inte är så allvarligt menade, utan tvärtom ofta ett rop efter mer. Kvinnorna vill ha äran av att låtsas motstånd och en man som vid första motgång låter sig nedslås är intet annat än en mes," orerade hertigen.

Det verkar också som att personlighet ökar i betydelse i takt med att samhället utvecklas. ... Det verkar som att med en mer jämlik och individualiserad samhällsmiljö kan personlighet förklara skillnader mellan personer än mer. ... [N]är det gäller könsskillnader i personlighet ser vi att dessa är större i mer jämlika och individualiserade länder. Detta kan vara en konsekvens av att vi i relativt fria länder som Sverige har friheten att välja utifrån vad vi (som män och kvinnor) önskar, och inte i första hand styrs av ekonomisk fattigdom eller krav ifrån traditionella familjeband.

Originally published in Sweden as Män Som Hatar Kvinnor by Norstedts, Stockholm, in 2005. Published with agreement of Norstedts Agency. Copyright © 2005 by Norstedts Agency. This translation originally published in Great Britain by MacLehose Press, an imprint of Quercus, London.