â
Alla andra kvinnor "mixar och matchar" och "kompletterar sin basgarderob". Och jag? Min favvotrend Àr att "mixa de renaste plaggen".
â
â
Caitlin Moran (How to Be a Woman)
â
Kvinnor i din nÀrhet tvingas bli vÀldigt uppmÀrksamma pÄ de atmosfÀriska störningar som aviserar dina manövrer. Du tror inte att det mÀrks hur du slirar och girar. Sluta bedra din fru eller skilj dig frÄn henne, det Àr mitt tips för att slippa drabbas av "kvinnornas" sjÀtte sinne.
â
â
Lena Andersson (Utan personligt ansvar)
â
Barn tar allt de vÀxer upp med för givet. Efter att ha sett dig trÀna A-laget kommer Alicia ta för givet att kvinnor gör sÄnt. NÀr hon Àr gammal nog att spela i ett A-lag sjÀlv kommer det kanske inte finnas kvinnliga hockeytrÀnare. Bara⊠hockeytrÀnare.
â
â
Fredrik Backman (Us Against You (Beartown, #2))
â
Mjukt och ömsint överlÀmnade sig alla ting Ät existensen liksom trötta kvinnor plumsar ned i skratt och mumlar med grötig röst: "Det kÀnns skönt att fÄ skratta"; de bredde ut sig framför varandra, de gav varandra det vidriga förtroendet att de existerade. (s. 224)
â
â
Jean-Paul Sartre
â
Det hÀr kan vi titta pÄ, Sons of Anarchy.SÄn jÀvla kitsch, om ett motorcykelgÀng."Hon svarade inte.Hade lagt sig pÄ sidan med hÀnderna under huvudet.Det var snygga tuffa mÀn med mycker kÀnslor, lojalitet och passionsproblem.Ingen cynism, bara "outlaw"-romantik, lÀder, motorcyklar, horor och madonnor.Slampor och tunga kvinnor som de egentliga makthavarna, och vÄld, vÄld, vÄld.
â
â
Kajsa Grytt (Nio dagar, nio nÀtter)
â
Vilket korkat jĂ€vla idiotland det hĂ€r var. Alla unga kvinnor drack vatten i sĂ„dana mĂ€ngder att det sprutade ur öronen pĂ„ dem, de trodde det var 'nyttigt' och 'frĂ€scht', men det enda som hĂ€nde var att antalet unga inkontinenta i landet sköt rĂ€tt upp i höjden. Barn Ă„t fullkornspasta och fullkornsbröd och allsköns mĂ€rkvĂ€rdiga grova rissorter som deras magar inte kunde tillgodogöra sig riktigt, men det spelade ingen roll för det var 'nyttigt', det var 'frĂ€scht', det var 'hĂ€lsosamt'. Ă
, de förvÀxlade mat med sjÀl, de trodde att de kunde Àta sig till att bli bÀttre mÀnniskor utan att fatta att mat Àr en sak, de förestÀllningar mat vÀcker nÄgot annat. Och sa man det, sa man nÄgot i den vÀgen var man antingen reaktionÀr eller bara norrman, det vill sÀga en mÀnniska som Àr tio Är efter.
â
â
Karl Ove KnausgÄrd (Min kamp 2 (Min kamp, #2))
â
Jag försökte lÀra honom det enkla knepet att tÀnka pÄ döden nÀr man stötte pÄ brudar. Det har hjÀlp mig sjÀlv mÄnga gÄnger genom Ären och Àr förvÄnansvÀrt effektivt. Jag kommer alltsÄ att dö om nÄgra futtiga Ärtionden. Min lekamen ska utplÄnas för tid och evighet. Samma sak kommer att hÀnde med tjejen, vi ska alla stampas ut och försvinna. Om tusen Är Àr vÄra liv, alla vÄra ljuvaste drömmar och vÀrsta rÀdslor upplösta i jord och aska. Vad spelar det dÄ för roll om hon nobbar eller Àr snorkig och skrattar en rakt i ansiktet? Tack vare denna krassa instÀllning har jag emellanÄt utrÀttat mÀrkliga ting pÄ kÀrlekens omrÄde, vÄgat stöta pÄ livsfarligt vackra kvinnor till exempel, och ibland ocksÄ faktiskt fÄtt leka med dem.
Det hÀr var det enda rÄdet som Niila verkligen lyssnade pÄ. Han började tÀnka pÄ döden oftare Àn pÄ tjejer. Grabben blev kort sagt riktigt outhÀrdlig.
â
â
Mikael Niemi (Popular Music from Vittula)
â
Hon kunde inte förstÄ. Vad förstÄr överflödet av de offer som görs av den som endast har sina hÀnder och sitt vett att slÄ sig fram med? Alla offer av nödens folk ter sig smÄ för den som aldrig saknat smör till mjukt saftigt bröd.
â
â
Moa Martinson (Kvinnor och ÀppeltrÀd)
â
KĂ€rlek kan man inte samla i lador. Finns det en del av Jesus i vartenda massfabricerat krucifix?
Alla offer som vi inte sjÀlva mördar eller spÀrrar in Àr inbillade offer.
Och F. sa: Jag bÀr mitt hjÀrta som en krona. SÄ försvann de, de spetÀlskevita metoperna och trygliferna och alla de andra snirkliga namnen som stÄr för renhet; bleka tempel och förfallna altaren försvann under den scharlakansröda glasyren.
Det ursprungligaste i en mÀnniskas natur Àr ofta det som Àr det mest desperata. SÄledes pÄtvingas vÀrlden nya system av mÀnniskor som helt enkelt inte stÄr ut med att leva med det som Àr. Det enda som betyder nÄgot för en skapare Àr att hans system Àr unikt.
Mitt hat till smÀrtan Àr nÄt sÄ extra kolossalt fantastisk, mycket viktigare Àn ditt hat till smÀrtan, men min kropp Àr sÄ mycket mera central, jag Àr smÀrtans Moskva, du Àr bara en vÀderstation pÄ landet.
Var med mig, religiösa amuletter av alla slag, ni smo hÀnger i silverkedjor, ni som sitter fastmÄlade pÄ underklÀder med en sÀkerhetsnÄl, ni som gömmer er i svart brösthÄr, ni som löper som spÄrvagnshjul i springan mellan gamla lyckliga kvinnors bröst, ni som av misstag pressas in i skinnet nÀr nÄgon Àlskar, ni som fingras som mynt och pÄ vilka man letar efter silverstÀplar, ni som har kommit bort bland klÀderna för kelande femtonÄringar, ni som stoppas i mun medan man tÀnker, ni mycket dyrbara som bara spinkiga smÄ flickebarn för lov att bÀra, ni som hÀnger i skÀrpkammare tillsammans med uppknutna slipsar, ni som blir kyssta för att bringa tur, ni som rycks frÄn halsen i vredesmod, ni som Àr pressade, ni som Àr graverade, ni som blir lagda pÄ spÄrvÀgsspÄr för att fÄ en ny och lustig form, ni som sitter fast i innerklÀdseln i taxitak...
Vi ljuger alla dröm efter dröm i varandras armar. Morgon efter morgon finner vintern mig ensam bland slitna löv med fruset snor och frusna tÄrar i ögonbrynnen.
â
â
Leonard Cohen (Sköna förlorare)
â
Det Àr meningslöst att sÀga att en mÀnniska bör vara nöjd med att ha lugn och ro. Hon behöver liv och rörelse, och om det inte bjuds henne skapar hon det. Tusenden Àr dömda till en Ànnu hÀndelselösare tillvaro Àn mig, och tusende lever i tyst protest mot sitt öde. Ingen vet hur mÄnga uppror vid sidan av de politiska som jÀser bland alla de mÀnniskor som befolkar jorden. Kvinnor förvÀntas alltid vara stillsamma, men kvinnor har samma kÀnslor som mÀn, de har samma behov av att öva sina förmÄgor och spÀnna sina krafter som deras bröder. De plÄgas av den trÄnga instÀngdheten och fullstÀndiga hÀndelselösheten pÄ precis samma sÀtt som mÀn plÄgas, och det Àr trÄngsynt av deras mer privilegierade medmÀnniskor att hÀvda att de borde vara nöjda med att sticka strumpor och laga puddingar, spela piano och brodera vÀskor. Det Àr tanklöst att fördöma dem eller skratta Ät dem om de vill utrÀtta mer eller lÀra sig mer Àn vad traditionen föreskriver som passande för deras kön (s. 125-126).
â
â
Charlotte Brontë (Jane Eyre)
â
Jag lutar mig fram över disken. âPrecis som med kvinnor.â
Hans nattsvarta ögon blir större. âLilla flicka, vem har du pratat med?â
âJag hörde att du trĂ€ffade min vĂ€n igĂ„r kvĂ€ll.â
Han nickar. âSöt. En aningen stel, men söt.â
Jag blir irriterad över Trances beskrivning. Min vÀn Àr inget annat Àn 100 % fantastisk.
âHon oroar sig för mig. Jag gissar att du betedde dig som en knöl mot henne.â
âNej. Bara bjöd ut henne.â
Det hĂ€r kan inte vara hela historien. âHon Ă€r inte exakt din typ.â
âSötnos, om en tjej har tuttar och en varm fitta sĂ„ Ă€r hon min typ.
â
â
Marie Louise Andersson
â
But deficits and disabilities only exist in relation to an environment where some other way of functioning has been chosen as the yardstick. An autistic person - or one with any form of otherness - only becomes an anomaly when she tries to fit in. Beyond any and all contexts, she is complete in herself.
â
â
Clara Tornvall (Autisterna: om kvinnor pÄ spektrat)
â
FörÀldrakÀrlek Àr den enda kÀrleken dÀr det slutliga mÄlet mÄste vara skillsmÀssa.
En mor som sÀtter vÀrde pÄ sonens strÀvan efter oberoende och uppmuntrar honom att skiljas frÄn henne nÀr han behöver det ger honom mycket viktiga verktyg för att handskas med livet. NÀr modern Àr villig att lÄta sonen etablera sin egen identitet genom att lÄta honom ta risker pÄ egen hand och lÄta honom göra sina egna misstag, och ÀndÄ finns till hands om han skulle behöva henne, bidrar hon till att skapa en mÀnniska som har förtroende för sig sjÀlv och sin förmÄga.
Den förkvÀvande modern hindrar och begrÀnsar i stÀllet sonens utveckling genom att styra honom för mycket och fÄ honom att kÀnna sig oduglig och hjÀlplös.
â
â
Susan Forward (MÀn som hatar kvinnor och kvinnorna som Àlskar dem)
â
Alla barn lÀngtar att kÀnna sig trygga, skyddade och Àlskade av sina förÀldrar. De behöver ocksÄ fÄ lov att vÀxa upp och bli oberoende. Paradoxalt nog kan mÀnniskor bli oberoende vuxna bara om deras behov av beroende blev fyllt nÀr de var barn. Om deras behov av beroende inte fylldes finns det en vÀrkande tomhet inom dem, och den kÀnslan bÀr de med sig in i vuxenlivet.
â
â
Susan Forward (MÀn som hatar kvinnor och kvinnorna som Àlskar dem)
â
Det sorgligaste med att knulla med dig pÄ det dÀr motellrummet var inte att du gick och sket innan vi knullade och inte att jag fick sÀtta pÄ Tupac för att ljudet inte skulle höras och inte att lukten lÀckte in i rummet och inte att jag slickade dig bakom kulorna efter att du skitit, fast du inte hade duschat (i Àrlighetens namn bryr jag mig inte, bakterier har hÄllit mig frisk och kry hela livet, det var först nÀr jag drog storyn för en vÀn som pÄpekade saken, som jag insÄg att det faktum att jag inte brydde mig om min egen hÀlsa skulle kunna tyda pÄ ett djupt sjÀlvhat), utan nÀr jag gick in pÄ toa en timme efter att du skitit och insÄg att det fortfarande var bajsrÀnder i toalettstolen och jag tÀnkte att om det varit jag sÄ hade jag garanterat gett mig pÄ toastolen med bara hÀnderna och en bit toapapper och hur kanske detta speciella sjÀlvmedvetande betrÀffande bajsspÄr Àr en utveckling som motsvarar de fundamentala skillnaderna i de förvÀntningar som stÀlls pÄ mÀn respektive kvinnor i samhÀllet, men det Àr sÀkert alltför reducerande: en kÀrlekshistoria.
â
â
Melissa Broder (So Sad Today: Personal Essays)
â
fron wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Azita_Gh...
Azita Ghahreman föddes i Iran. Efter att ha utbildat sig till lĂ€rare studerade hon sprĂ„k, litteratur och mytologi. Hon har haft uppdrag i FN och arbetat för organisationen âlĂ€kare utan grĂ€nserâ.Sedan 2006 bor hon i Malmö. Hon Ă€r medlem i Författarcentrum syd.
Författarskap [redigera]
Azita Ghahreman debuterade som poet 1990. Hennes första bok Avazhaaye havva (Evas sÄnger) blev mycket uppmÀrksammad i iranska media. Tandishaaye paeezi (höstens skulpturer) kom ut 1996. Den tredje diktsamlingen Faramooshi aine sadei daarad (glömskan har en enkel ceremoni) 2002 blev nominerad till Ärets bÀsta diktsamling och fick bra kritik i iransk press.
Hennes dikter Àr översatta till franska, hollÀndska, engelska, tyska, arabiska, makedonska, kinesiska,albanska, danska och svenska. Förutom i Iran har hon haft föredrag och poesiupplÀsningar i Sverige, Holland, Tyskland, Makedonien, Albanien, England och Frankrike.
Analys av författarskapet [redigera]
Dikterna handlar om mÀnniskans möte med det ofrÄnkomliga och det som uppstÄr i varje kontakt med tingen och skeenden runtomkring oss. I hennes tidigare dikter finns spÄr av sorg över en förlorad barndom i ett religiöst land, som sÀtter mÄnga förbud. I senare dikter ser man en mognare hÄllning till vÀrlden och sprÄket. HÀr upptÀcker poeten mÀnniskans begrÀnsningar och försöker komma underfund med Ängestens drivande kraft. Genom skapandet försöker hon göra sig fri frÄn förutbestÀmda, förutfattade meningar om rÀtt och fel. I de dikter som har skrivits efter 2000 mÀrks en lekfull poet som behÀrskar orden, sprÄket och historien. Filosofiska och mytologiska studier gör sig pÄminda som en sorts nyupptÀckt av sprÄket och ett nytt sÀtt att se pÄ vÀrlden. Poeten möter en bitter verklighet med en kÀnsla av ironi och filosofisk beundran över stora och smÄ hÀndelser. Det vore fel att betrakta Ghahreman som en politisk poet. Hennes dikter kan betecknas som universella, samtidigt som de karakteriserar en iransk kvinnas liv och öde. I de senare dikterna finns dikter av erotisk karaktÀr. Det Àr fÄ iranska kvinnor som har vÄgat skriva erotiska dikter sÄ öppet och starkt. Hennes dikter ingÄr i en tusenÄrig tradition av persisk litteratur.
Bibliografi
â
â
Azita Ghahreman
â
Den manliga galenskapen [...] kan nÀstan alltid hÀrledas till antingen demens, eller geni. DÀrtill följer den vissa mönster av upphöjdhet som ofta bottnar i fÄfÀnga och ofta blir monotona i lÀndgen. Den kvinnliga galenskapen dÀremot, Àr helt annorlunda. Den besitter nÄgot vidstrÀckt, och den verkar kunna anta ett oÀndligt antal olika skepnader. Det finns elasticitet i den, en elasticitet som pÄminner om kvinnokroppen i sig. Den typ av mörker som kan ta kvinnor i besittning Àr oÀndligt mycket mer krÀvande Àn det mörker som gör ansprÄk pÄ mÀnnen. Och mÄnga kvinnor verkar pÄ nÄgot sÀtt vara villiga att föda fram detta mörker! Jag tror det har den de extatiska aspekterna av en förlossning att göra. Kvinnor vet i sitt kött vilken glÀdje lidandet kan frambringa, och dÀrför blir de mer öppna Àn mÀn inför alla typer av grÀnstillstÄnd. Det Àr som de litar pÄ lidandets positiva kraft.
â
â
Lina Wolff (De polyglotta Àlskarna)
â
Bara de övermodiga tror att andra intresserar sig för varje steg man tar
â
â
Katarina Wennstam (Döda kvinnor förlÄter inte (Sekelskiftesmorden, #1))
â
Yet the autistic woman is not masking with the intention of being deceitful. Her true self is invisible even to her own person. She is masking to fit in, and doing so unconsciously. Often, she doesn't even understand that she has been camouflaging herself until she gets her diagnosis. Before that, she thinks her struggle is everyone else's, too. At least, that's what it was like for me.
â
â
Clara Tornvall (Autisterna: om kvinnor pÄ spektrat)
â
MÀn och kvinnor Àr varken frÄn Mars eller Venus, utan frÄn Afrika.
â
â
Anonymous
â
Ett förebud om kommande medlöperi fick vi bevittna den 26 oktober 1993 i ett TV 2-program om islam och demokrati (âDokument utifrĂ„nâ). I samtalet efter en amerikansk dokumentĂ€rfilm om islamsk fundamentalism lyckades tre svenska kvinnor förneka eller förringa nĂ€stan alla hot och risker. Inga Brandell menade att den oro för islamsk fundamentalism, som speglades i filmen, Ă€r âmissvisande och förrĂ€diskâ; den Ă€r en âamerikansk problematik som vi borde kunna avfĂ€rdaâ.
â
â
Anonymous
â
Vid sista gÄrden i byn dÀr hennes vÀg bÀr ut i drivorna stannar hon för att Äter en stund njuta av gratisglansen i den stillastÄende filmen, den film som friska ungdrÀngar vill byta ut mot att skotta snö i stan.
Sally var den sista att undra över dem. Hon önskade dem fÄ mod att ge sig ivÀg, hon kÀnde vÀl till deras vardagslivs tristess och deras lönevillkor. En utarbetad sextonÄring har ingen mycken fröjd av en snöslÀtt om aldrig sÄ praktfull. Inte pÄ mÄnga Är. Inte förrÀn han sökt Àventyret och funnit att det inget var.
Livets vederlag Àr sÄ svÄrt att fatta. Sally, som njuter av rymdens skönhet och viddernas ro, tror dock att varje stjÀrna Àr till för sin egen skull och att mÀnniskan bör söka sin egen mening, meningen med att hon Àr till. SÀkert Àr var och en till för sin egen skull. Annars skulle ej lÀngtan hos ung och gammal, lÀngtan att finna sig sjÀlv.
â
â
Moa Martinson (Kvinnor och ÀppeltrÀd)
â
NÀr soldaterna ÄtervÀnder till basen ordnar armén med lÀkemedel Ät alla som fÄtt med sig oönskade souvenirer mellan benen. NÄgra ÄtgÀrder för att utrota de frön som sÄtts i somliga kvinnors kroppar har armén dÀremot inte förutsett
â
â
Kim ThĂșy (Em)
â
Vad Àr det du försöker sÀga mamma?" sa jag. "Var tydlig." Mamma kastade huvudet bakÄt och himlade med ögonen.
"Ja, ja, ja. En del dagar drog jag loss, med tÀnderna, jag drog loss huden pÄ sidan av naglarna och gav dig att Àta".
"SÀger du det hÀr pÄ riktigt nu?"
"Du hade inte ens fyllt ett. Jag blandade det med riset. Vad ville du att jag skulle göra? Det finns kvinnor som skÀr loss stora hudsjok frÄn sina kroppar för att mata barnen med. Det har jag hört pÄ tv."
"Herregud mamma", sa jag.
"Vad Àr det för skillnad pÄ det och modersmjölk? BerÀtta det för mig.
â
â
Jennifer Clement (Prayers for the Stolen)
â
Drakar binder sig inte till svaga kvinnor, de eldar upp dem.
â
â
Rebecca Yarros (Fourth Wing (The Empyrean, #1))
â
:kvinnan hÄller undan för undan pÄ att försvinna, och i hennes stÀlle uppenbarar sig den ursprungliga honan. Denna intellektuella kvinnans efterblivenhet Àr ett allvarligt hot mot kulturen; hon försöker dra mannen med sig i förfall och hindra honom i hans framÄtskridande. Det Àr inget tvivel om den saken.
Jag frÄgade: varför generalisera sÄ dÀr, varför döma alla kvinnor efter denna enda Ariadne. Redan kvinnornas blotta strÀvan att uppnÄ bildning och jÀmstÀlldhet mellan könen, som jag uppfattar som en strÀvan efter rÀttvisa, utesluter i sig sjÀlv alla antaganden om tillbakagÄng.
(Ariadne)
â
â
Anton Tjechov
â
En vÀrld som Àr sÀker för mammor Àr sÀker för alla.
â
â
Abhijit Naskar (Hometown Human: To Live for Soil and Society)
â
VÀrre Àn abort Àr att föda i instabilitet.
â
â
Abhijit Naskar (Hometown Human: To Live for Soil and Society)
â
Höj ditt hjÀrta, inte din hand.
â
â
Abhijit Naskar (Ćehit Sevda Society: Even in Death I Shall Live)
â
Det Àr dÀrför Napoleon och Mussolini sÄ eftertryckligt betonar kvinnornas underlÀgsenhet, för om de inte vore underlÀgsna, skulle de upphöra att förstora. Det bidrar till att förklara att kvinnor sÄ ofta Àr nödvÀndiga för mÀn, och det bidrar till att förklara hur otÄliga de blir nÀr de drabbas av kvinnlig kritik; hur omöjligt det Àr för en kvinna att sÀga att den hÀr boken Àr dÄlig, den hÀr tavlan Àr svag, eller vad det nu kan vara, utan att tillfoga mycket mer smÀrta och vÀcka mycket mer vrede Àn vad en man skulle göra, om han kom med samma kritik. För om hon börjar sÀga sanningen, krymper gestalten i spegeln; hans livsduglighet minskas.
â
â
Virginia Woolf
â
Den viktigaste skillnaden, förutom de olikheter som Àr kopplade till hormonutsöndrande delar av hjÀrnan, verkar vara att mÀns hjÀrnor uppvisar betydligt fler förbindelser mellan de frÀmre och bakre partierna av hjÀrnbarken i respektive hjÀrnhalva medan kvinnors hjÀrnor uppvisar betydligt fler förbindelser mellan de bÀgge hjÀrnhalvorna.
â
â
Fredrik Svenaeus (Det naturliga : en kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala)
â
Trots att den akademiska forskningen om kön ofta Àr kritisk till den typ av budskap och könstÀnkande som Gray stÄr för [att "MÀn Àr frÄn Mars, kvinnor Àr frÄn Venus"] tenderar den att hamna i samma fÀlla som Gray, det vill sÀga den reproducerar en tvÄkönad vÀrld. En stor del av litteraturen om sexualitet och ungdom, speciellt den anglosaxiska, visar pÄ stora könsskillnader och pÄ helt olika sexuella mönster för pojkar respektive flickor. Samtidigt Àger det idag rum en förÀndring bÄde i vardagslivet och i forskningen. Allt fler forskare försöker undvika att Äterge polariserade bilder av kön, och att istÀllet kritiskt undersöka och granska de komplexa mönster som vÀxer fram i dagens samhÀlle.
â
â
Philip Lalander (Ungdomsgrupper i teori och praktik)
â
Nu Àr det min tro, att denna skaldinna, som aldrig skrev ett ord och som begravdes vid en korsvÀg, fortfarande Àr i livet. Hon lever i er och i mig och i mÄnga andra kvinnor, som inte Àr hÀr ikvÀll, för de hÄller pÄ att diska och att hjÀlpa barnen i sÀng. Men hon lever; för stora diktare dör inte; de Àr bestÀndigt nÀrvarande; de behöver bara fÄ sitt tillfÀlle att i kroppsligt mÄtto vandra ibland oss.
â
â
Virginia Woolf
â
DĂ€r kvinnor respekteras blomstrar civilisationen.
â
â
Abhijit Naskar (The Constitution of The United Peoples of Earth)
â
Skönhet Àr en illusion.
â
â
Abhijit Naskar (The Bengal Tigress: A Treatise on Gender Equality (Humanism Series))
â
En landsvÀgsluffares vÀrsta problem Àr inte brödhungern. Bröd finns nog . .. Det Àr svÀlten pÄ kvinnor och vÀnner, som gör hans liv torftigt och icke vÀrt att leva. Det Àr den som kommer honom att kÀnna sig utom samhÀllet och mÀnniskornas vÀrld." (Sid. 129)
â
â
Ivar Lo-Johansson (Kungsgatan)
â
I Filips vÀrld var kvinnan ett fascinerande vÀsen, olikt honom sjÀlv och andra mÀn. Hans mor hade Àgnat sitt liv Ät att ta hand om Filip och hans far och hans bror. Aldrig hade det föresvÀvat honom att hon kunde ha egna drömmar som strÀckte sig utanför det vÀlbÀrgade hemmet i Ystad dÀr han vÀxt upp. /.../ Han hade, sin radikala lÀggning till trots, aldrig tÀnkt pÄ kvinnor sÄ förut.
â
â
Anna Laestadius Larsson (Barnbruden)
â
Det Àr min erfarenhet att kvinnor endast spelar strÀnga i kÀrlek och att deras bannor nÀr en man nÀrgÄnget uppvaktar dem egentligen inte Àr sÄ allvarligt menade, utan tvÀrtom ofta ett rop efter mer. Kvinnorna vill ha Àran av att lÄtsas motstÄnd och en man som vid första motgÄng lÄter sig nedslÄs Àr intet annat Àn en mes," orerade hertigen.
â
â
Anna Laestadius Larsson (Barnbruden)
â
Det verkar ocksÄ som att personlighet ökar i betydelse i takt med att samhÀllet utvecklas. ... Det verkar som att med en mer jÀmlik och individualiserad samhÀllsmiljö kan personlighet förklara skillnader mellan personer Àn mer. ... [N]Àr det gÀller könsskillnader i personlighet ser vi att dessa Àr större i mer jÀmlika och individualiserade lÀnder. Detta kan vara en konsekvens av att vi i relativt fria lÀnder som Sverige har friheten att vÀlja utifrÄn vad vi (som mÀn och kvinnor) önskar, och inte i första hand styrs av ekonomisk fattigdom eller krav ifrÄn traditionella familjeband.
â
â
Petri Kajonius (Vem Àr du?)
â
Originally published in Sweden as MÀn Som Hatar Kvinnor by Norstedts, Stockholm, in 2005. Published with agreement of Norstedts Agency. Copyright © 2005 by Norstedts Agency. This translation originally published in Great Britain by MacLehose Press, an imprint of Quercus, London.
â
â
Stieg Larsson (The Girl With the Dragon Tattoo (Millennium #1))