Pagod Quotes

We've searched our database for all the quotes and captions related to Pagod. Here they are! All 16 of them:

Simula ngayon, dalawa tayong lalaban.. kung pagod ka na, ako ang lalaban para sayo.. wag kang matatakot. Hindi kita iiwan.. kahit anong mangyari, nasa tabi mo lang ako.
Bianca B. Bernardino (She's Dating the Gangster)
I love you.. Kahit na san ako mag punta, ikaw lang mamahalin ko. I love you.. Kahit na ilang beses mo akong saktan, ikaw parin ang mamahalin ko. I love you.. Kahit na pagod na pagod na ko, ikaw parin ang mamahalin ko. I love you.. Kahit sa kabilang buhay.. ikaw parin ang mamahalin ko. I love you.. kahit na sobra sobra na yung pagmamahal ko sayo, patuloy parin yung pagmamahal ko sayo. I love you.. Kahit na sandali lang yung pagsasama natin, masaya ako dahil nakasama parin kita kahit papaano.. I love you, Kenji.. I love you.. I love you.. I love you.. UhnJaeNa,YoungWonHee..
Bianca B. Bernardino (She's Dating the Gangster)
Não pense em jazigos! Coma e beba; a vida é um pagode, uma asneira alegre que se vai numa gargalhada. Quem cá ficar que nos enterre onde quiser.
Camilo Castelo Branco (Eusébio Macário)
Nakapagtatakang nagtataka pa ang nanay at tatay ko kung bakit di ako mapirmi-pirmi sa bahay ng sino man sa kanila. Bakit nga raw ba ako palipat-lipat ng trabaho? Bakit pabago-bago ng karelasyon? At paiba-iba ng mga kaibigan? Gusto ko sanang ipaliwanag sa kanila na kapag matagal-tagal ka ring naging bola sa pingpong, di mo maiiwasang makasanayan ang pagpapadito at doon, dito, doon at ang pagpapadoon, dito, doon, dito. At sandaan pang pagpapadito-dito at pagpapadoon-doon. Sa sandali namang matapos ang laro o kahit sa pagkakataong datnan lamang ng pagod ang mga manlalaro, hahayaan ka nilang gumulong-gulong sa kung saan-saang sulok, kahit pa nga iyong namumutiktik sa alikabok. Hihingal-hingal ka ngayong maghihintay sa kung sino man sa kanila ang may awa o panahon para yumukod at pumulot.
Bebang Siy (It's a Mens World)
Minsan may ibang dahilan Kaya mo nasasabi yung Salitang pagod kana. Siguro Isa sa mga rason ay ang malaking pag kakaiba ng ugali, sa kung anong trip, sa estado ng buhay, sa pananalita, sa mga galawan, sa pinapanuod, sa kinakain,??? . Ang dagok na kinasasangkotan mo ay hindi dahilan Para sumuko! ang problema at pagsubok ay kakambal na ng ating buhay hindi mo maiiwasan yun, palagan mo at yun ang naaayon, desisyon mo kung ano ang makakabuti sa bawat pagtawid mo sa problema, dun ka matututo. lawakan ang pangunawa, ang magpapabago satin upang maging mabuting tao..
Napz Cherub Pellazo
(from Lady of the Lake) The western waves of ebbing day Rolled o’er the glen their level way; Each purple peak, each flinty spire, Was bathed in floods of living fire. But not a setting beam could glow Within the dark ravines below, Where twined the path in shadow hid, Round many a rocky pyramid, Shooting abruptly from the dell Its thunder-splintered pinnacle; Round many an insulated mass, The native bulwarks of the pass, Huge as the tower which builders vain Presumptuous piled on Shinar’s plain. The rocky summits, split and rent, Formed turret, dome, or battlement, Or seemed fantastically set With cupola or minaret, Wild crests as pagod ever decked, Or mosque of Eastern architect. Nor were these earth-born castles bare, Nor lacked they many a banner fair; For, from their shivered brows displayed, Far o’er the unfathomable glade, All twinkling with the dewdrop sheen, The brier-rose fell in streamers green, And creeping shrubs, of thousand dyes, Waved in the west-wind’s summer sighs. Boon nature scattered, free and wild, Each plant or flower, the mountain’s child. Here eglantine embalmed the air, Hawthorn and hazel mingled there; The primrose pale, and violet flower, Found in each cliff a narrow bower; Fox-glove and night-shade, side by side, Emblems of punishment and pride, Grouped their dark hues with every stain The weather-beaten crags retain. With boughs that quaked at every breath, Gray birch and aspen wept beneath; Aloft, the ash and warrior oak Cast anchor in the rifted rock; And, higher yet, the pine-tree hung His shattered trunk, and frequent flung, Where seemed the cliffs to meet on high, His boughs athwart the narrowed sky. Highest of all, where white peaks glanced, Where glist’ning streamers waved and danced, The wanderer’s eye could barely view The summer heaven’s delicious blue; So wondrous wild, the whole might seem The scenery of a fairy dream. Onward, amid the copse ’gan peep A narrow inlet, still and deep, Affording scarce such breadth of brim As served the wild duck’s brood to swim. Lost for a space, through thickets veering, But broader when again appearing, Tall rocks and tufted knolls their face Could on the dark-blue mirror trace; And farther as the hunter strayed, Still broader sweep its channels made. The shaggy mounds no longer stood, Emerging from entangled wood, But, wave-encircled, seemed to float, Like castle girdled with its moat; Yet broader floods extending still Divide them from their parent hill, Till each, retiring, claims to be An islet in an inland sea. And now, to issue from the glen, No pathway meets the wanderer’s ken, Unless he climb, with footing nice A far projecting precipice. The broom’s tough roots his ladder made, The hazel saplings lent their aid; And thus an airy point he won, Where, gleaming with the setting sun, One burnished sheet of living gold, Loch Katrine lay beneath him rolled, In all her length far winding lay, With promontory, creek, and bay, And islands that, empurpled bright, Floated amid the livelier light, And mountains, that like giants stand, To sentinel enchanted land. High on the south, huge Benvenue Down to the lake in masses threw Crags, knolls, and mountains, confusedly hurled, The fragments of an earlier world; A wildering forest feathered o’er His ruined sides and summit hoar, While on the north, through middle air, Ben-an heaved high his forehead bare.
Walter Scott
Ilang linggo na rin siyang hindi nagsasalita o tumatayo mula sa higaan. Si Ina. Alam kong naging lubhang mabigat na para sa kanya ang mga pangyayari, lalo ang pagkawala ni Ama. Nakahiga siya noon sa kama, luhaan, at nakapatong ang dalawang kamay sa tiyan nang sabihin sa aking pagod na siya. Hindi ko ito agad naunawaan, ngunit bago pa man ako makapagtanong ay lumipad na siya sa katauhan ng daan-daang paruparo na kakulay ng karagatan. Mabilis na napuno ng mga pumapagaspas na munting pakpak ang kubo na siyang bago naming tinutuluyan mula nang kamkamin ng mga Hapon ang aming tahanan. Ngunit agad ding lumabas ng bintana ang mga bughaw na nilikha at naglaho sa kawalan.
Bob Ong (Si)
Le stazioni sono vere, sono specchi delle città nel cui cuore sono piantate. Le stazioni stanno vicine alle cattedrali, alle moschee, alle pagode o ai mausoleo. Una volta arrivati lì, si è arrivati davvero.
Tiziano Terzani (A Fortune-Teller Told Me: Earthbound Travels in the Far East)
O budismo floresceu ainda nas regências das filhas de Shômu, como com a imperadora Kôken (718 – 770) que buscou atrair sacerdotes budistas para sua corte. Kôken abdicou em 758 sob os conselhos de seu primo, Nakamaro Fujiwara. Este se rebelou contra a imperadora aposentada quando esta buscou favorecer um curandeiro budista chamado Dokyo, mas a rebelião foi rapidamente controlada, e Kôken mandou depor todos aqueles em conluio com o golpe. Após o evento, Kôken reassumiu o trono como imperadora Shôtoku (r. 764 – 770). Neste seu reinado, a imperadora favoreceu o budismo e fomentou a impressão de mais de um milhão de orações e pagodes em miniatura (hyakumanto dharani, 百万塔陀罗尼) (fig. 10) por volta do ano de 770. Mas as ações da imperadora a favor do clero budista fizeram com que fosse abolida a posição imperial a mulheres e, nos anos seguintes a sua morte, removeram budistas de posições de autoridade política.
Emiliano Unzer (História do Japão: Uma introdução)
La mode maoïste qui prévaut aujourd'hui dans certains milieux intellectuels d'Occident est étonnamment semblable dans tous ses mécanismes à la chinoiserie du XVIIIème, - celle des pagodes de jardins et des magots de cheminées. C'est un nouvel exotisme: comme l'ancien, il se fonde sur l'ignorance et sur l'imagination - et, avec les meilleures intentions du monde, il témoigne inconsciemment d'un mépris sans bornes pour les Chinois, leur humanité, les réalités de leur vie, de leur langue, de leur culture, de leur passé, de leur présent.
Simon Leys (Chinese Shadows)
Depois de uma curta perambulação, chegam ao fim da alameda e se veem no alto de uma grande escadaria que fende o cemitério na direção de outros templos no vão da colina. Atrás deles há um pagode de madeira, embaixo está Kyöto, esparramada em sua bacia, mais além as montanhas do Oeste. O tempo se dissemina, uma poeira leve, despejada sobre os caminhos do mundo, transfigura as horas e, entre nascimento e morte, Jacques Melland passeia pelo trajeto da vida.
Muriel Barbery (Une heure de ferveur)
[M]ay mga sanay o bihasang sa kapalit ng kaunting handog na tumbas-pagod ay maging tagagawa ng sulat na tula ng mga binatang-taring sa nayon. Sinasabing ito raw ang naging tungkulin ni Huseng Sisiw nang panahon niya: ang maging tagagawa ng padalahan, na ang katumbas na pinakaupa ay isang sisiw sa bawat isang sulat na patula. —Mula sa Ang Tatlong Panahon ng Tulang Tagalog ni Julian C. Balmaseda, páhiná 77
Julian C. Balmaseda (Mga Lektura sa Kasaysayan ng Panitikan)
Wala kang lubos na pag-unawa sa bigat ng landas na ako lamang ang nakayapak— landas na tinahak ng punit na talampakan, ng pusong paulit-ulit ginugupo ng unos, ng kaluluwang laging kinikiliti ng pangamba. Ang iyong mga mata’y nakamasid lamang, ngunit hindi kailanman sumilip sa kailaliman ng aking katahimikan— kung saan ang bawat ngiti’y bantay lamang sa sugat na ayaw lumantad, at ang bawat luha’y pumapatak kahit bago pa man dumampi ang liwanag ng umaga. Hindi mo batid ang mga laban na isinugal ko nang walang saksi; ang mga pangarap na nilamon ng gabi, at muling itinaguyod ng isang paghinga sa gitna ng pagkawasak. Kaya bago mo ako sukatin at husgahan, isuot mo muna ang aking pagod na hakbang, lakbayin ang dilim na minsan kong niyakap nang walang katiyakan kung may bukas pa. At saka mo sabihin kung sino ang mali, kung sino ang tama— kung sino ang marapat tawaging buo at kung sino ang marapat tawaging durog. Ito ang aking buhay— hindi maringal, hindi malinis, ngunit totoo at hindi kailanman huwad. At sa bawat paglakad, sa bawat katahimikang tila bangin, sa bawat paghinga na parang huling pagkakataon, naroon ang pasya kong magpatuloy. Dahil sa huli, ang pagpapatuloy mismo— kahit sugatan, kahit pagod, kahit wasak— ang pinakamatinding anyo ng aking tagumpay.!
Napz Cherub Pellazo
Wala kang lubos na pag-unawa sa bigat ng landas na ako lamang ang nakayapak. Sapagkat ang mata mo’y nakamasid lamang, ngunit ang puso ko— araw-araw na sinusubok ng laban. Hindi mo batid ang mga sugat na nakatago sa likod ng aking katahimikan, ni ang mga luha na lumulubog bago pa man sumikat ang araw. Kaya’t bago mo ako hatulan, damhin mo muna ang bigat ng aking mga yapak, lakbayin ang dilim na minsan kong tinahak, at saka mo sabihin kung anong tama, at kung anong mali sa aking pagkatao. Ito ang aking buhay— hindi perpekto, hindi maringal, ngunit tunay. At sa bawat hakbang, bawat katahimikan, bawat paghinga— naroon ang pasya kong magpatuloy, kahit sugatan, kahit pagod, dahil ang pagpapatuloy mismo ang aking tagumpay.
Napz Cherub Pellazo
Wala kang lubos na pag-unawa sa bigat ng landas na ako lamang ang nakayapak. Sapagkat ang mata mo’y nakamasid lamang, ngunit ang puso ko— araw-araw na sinusubok ng laban. Hindi mo batid ang mga sugat na nakatago sa likod ng aking katahimikan, ni ang mga luha na lumulubog bago pa man sumikat ang araw. Kaya’t bago mo ako husgahan, damhin mo muna ang bigat ng aking mga yapak, lakbayin ang dilim na minsan kong tinahak, at saka mo sabihin kung anong tama, at kung anong mali sa aking pagkatao. Ito ang aking buhay— hindi perpekto, hindi maringal, ngunit tunay. At sa bawat hakbang, bawat katahimikan, bawat paghinga— naroon ang pasya kong magpatuloy, kahit sugatan, kahit pagod, dahil ang pagpapatuloy mismo ang aking tagumpay.
napzcherub
Det är en natt med strålande sol. Jag står i den täta skogen och ser bort mot mitt hus med sina disblåa väggar. Som om jag vore nyligen död och såg huset från en ny vinkel. Det har stått mer än åtti somrar. Dess trä är impregnerat med fyra gånger glädje och tre gånger sorg. När någon som bott i huset dör målas det om. Den döda personen målar själv, utan pensel, inifrån. På andra sidan är det öppen terräng. Förr en trädgård, nu förvildad. Stillastående brottsjöar av ogräs, pagoder av ogräs, framvällande text, uppsnärjdare av ogräs, en vikingaflotta av ogräs, drakhuvuden, lansar, ett ogräs-imperium! Över den förvildade trädgården flaxar skuggan av en bumerang som kastas gång på gång. Det har samband med en som bodde i huset långt före min tid. Nästan ett barn. En impuls utgår från honom, en tanke, en viljetanke: »skapa . . . rita . . .« för att hinna ut ur sitt öde. Huset liknar en barnteckning. En ställföreträdande barnslighet som växte fram därför att någon alltför tidigt avsade sig uppdraget att vara barn. Öppna dörren, stig in! Här inne är oro i taket och fred i väggarna. Över sängen hänger ett amatörsegel, föreställande ett skepp med sjutton segel, fräsande vågkammar och en vind som den förgyllda ramen inte kan hejda. Det är alltid så tidigt här inne, det är före vägskälen, före de oåterkalleliga valen. Tack för det här livet! Ändå saknar jag alternativen. Alla skisser vill bli verkliga. En motor på vattnet långt borta tänjer ut sommarnattens horisont. Både glädje och sorg sväller i daggens förstoringsglas. Vi vet det egentligen inte, men anar det: det finns ett systerliv till vårt liv, som går en helt annan trad. Medan solen brinner bakom öarna.
Tomas Tranströmer