“
Lisas händer var skapta för att smeka Lilly. Hennes kropp som skrek efter Lillys. hennes hud ville till hennes. Det gick inte att hindra. (...) De kysste varandra igen och jorden kom åter i spinn. Allt var förbjudet och självklart underbart. Lisa ville äta upp henne utan bordsskick och skrika mot himlen att Gud var god. Att hon var Stockholms lyckligaste människa och slita av Lilly klänningen.
”
”
Mian Lodalen (Lisa och Lilly: En sann kärlekshistoria (Lodalens historiska svit, #1))