Inom Quotes

We've searched our database for all the quotes and captions related to Inom. Here they are! All 30 of them:

“
Inom mig bÀr jag mina tidigare ansikten, som ett trÀd har sina Ärsringar. Det Àr summan av dem som Àr "jag". Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag kÀnner av" alla mina tidigare.
”
”
Tomas Tranströmer (Minderne ser mig)
“
Vad fruktar jag? Jag Àr en del utav oÀndligheten. Jag Àr en del av alltets stora kraft, en ensam vÀrld inom miljoner vÀrldar, en första gradens stjÀrna lik som slocknar sist. Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till! Triumf att kÀnna tiden iskall rinna genom sina Ädror och höra nattens tysta flod och stÄ pÄ berget under solen. Jag gÄr pÄ sol, jag stÄr pÄ sol, jag vet av ingenting annat Àn sol. Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska kommer du med nya rÀnker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa i havet? Tid - du mörderska - vik ifrÄn mig! Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen och hon sÀger: en gÄng slockna alla stjÀrnor, men de lysa alltid utan skrÀck.
”
”
Edith Södergran
“
Inom de flesta av oss Àr gott och ont sammanflÀtade sÄ tÀtt som trÄdarna pÄ en vÀvstol. Större visdom Àn min krÀvs för den domen.
”
”
Lloyd Alexander (The Black Cauldron (The Chronicles of Prydain, #2))
“
MyslĂ­m, ĆŸe neexistuje sprĂĄvny čas a miesto, iba sprĂĄvny človek. Na ničom inom nezĂĄleĆŸĂ­.
”
”
Simona KutiĆĄovĂĄ (Iba s tebou (Iba s tebou, #1))
“
Gamla Gnisten brÀnde aldrig sönder det som fanns inom dem, lika lite som drogerna de injicerar dem med nuförtiden kan söva det. Det ger sig ivÀg, hoppar över till nÄgon ny bÀrare, och vad vi gör Àr att döda skal som ÀndÄ inte Àr helt och hÄllet levande
”
”
Stephen King (The Green Mile)
“
Alla barn lÀngtar att kÀnna sig trygga, skyddade och Àlskade av sina förÀldrar. De behöver ocksÄ fÄ lov att vÀxa upp och bli oberoende. Paradoxalt nog kan mÀnniskor bli oberoende vuxna bara om deras behov av beroende blev fyllt nÀr de var barn. Om deras behov av beroende inte fylldes finns det en vÀrkande tomhet inom dem, och den kÀnslan bÀr de med sig in i vuxenlivet.
”
”
Susan Forward (MÀn som hatar kvinnor och kvinnorna som Àlskar dem)
“
Han sÀger: "LÄt mig fÄ visa dig." Och sedan kysser vi varandra. Eller jag tror Ätminstone att vi kysser varandra - jag har bara sett det göras ett par gÄnger, snabba pickanden med stÀngda munnar, pÄ bröllop eller vid högtidliga tilldragelser. Men det hÀr liknar ingenting jag nÄgonsin har sett eller förestÀllt mig eller ens drömt. Det hÀr Àr som musik eller dans, fast bÀttre Àn bÄda. Hans mun Àr aningen öppen sÄ jag öppnar min ocksÄ. Hans lÀppar Àr mjuka, samma mjuka tryck som den tyst envisa rösten i mitt huvud som upprepar ordet ja. VÀrmen bara vÀxer inom mig, vÄgor av ljus vÀlver sig och bryts och fÄr mig att kÀnna mig som om jag svÀver. Han trÀr fingrarna genom mitt hÄr, kupar handen om nacke och bakhuvud, rör den fjÀderlÀtt över axlarna, och utan att tÀnka eller vilja det hittar mina hÀnder till hans bröst, rör sig över hudens hetta, skulderbladens ben som liknar vingspetsar, kÀkens krökning, nÀtt och jÀmnt tÀckt av skÀggstubb - allt sÄ underligt och obekant, och överdÄdigt ljuvligt nytt. Mitt hjÀrta trummar sÄ hÄrt att det vÀrker i bröstet, men det Àr den goda sortens smÀrta, som kÀnslan man fÄr den första riktiga höstdagen nÀr luften Àr frisk och klar och löven krullar sig i kanterna och vinden doftar svagt av rök - som slutet och början av nÄgot pÄ en och samma gÄng. Jag kan svÀra pÄ att jag kÀnner hans hjÀrta dunka ett svar under min hand, ett omedelbart eko av mitt eget hjÀrta, som om vÄra kroppar talade med varandra.
”
”
Lauren Oliver (Delirium (Delirium, #1))
“
Vid sidan av varje individs ansprÄk pÄ att hÀvda sig som subjekt, vilket Àr ett etiskt ansprÄk, finns det i sjÀlva verket ocksÄ inom individen en frestelse att undfly friheten och bli till ett ting. Det Àr en ödesdiger vÀg eftersom den innebÀr att individen Àr passiv, alienerad, förlorad och dÀrmed offer för frÀmmande viljor, avskuren frÄn sin transcendens, berövad alla vÀrden. Men det Àr ocksÄ en lÀtt vÀg, eftersom man dÀrigenom undviker den autentiskt levda existensens Ängest och anspÀnning.
”
”
Simone de Beauvoir
“
Medan han arbetade med rummet och medan det sakta tog form, insÄg han att han inom sig omedvetet hade haft en bild som fanns inlÄst dÀr som en skamfylld hemlighet, en bild som skenbart utgjordes av en plats men som i sjÀlva verket rymde honom sjÀlv. Det var alltsÄ sig sjÀlv han försökte definiera nÀr han arbetade med sitt rum. NÀr han slipade de gamla brÀdorna till bokhyllorna och sÄg smutsen försvinna och det medfarna grÄ ytskiktet ge vika för gediget trÀ och slutligen visa upp en mÀttad renhet i Ädring och textur - nÀr han reparerade möblerna och ordnade dem i rummet, var det sig sjÀlv han lÄngsamt formade, det var sig sjÀlv som han stÀllde i ordning, sig sjÀlv som han möjliggjorde.
”
”
John Williams (Stoner)
“
I flera hundra Är hade hans förfÀder sÄtt sÀd. Det var en handling av andakt en tyst och mild, vindlös kvÀll, helst i ett litet beskedligt duggregn, helst sÄ snart som möjligt efter det grÄgÀssen strÀckt. Potatisen, det var en ny rotfrukt, det var inget mystiskt med den, inget religiöst, kvinnfolk och barn kunde vara med och sÀtta dessa jordpÀron som kom frÄn frÀmmande land liksom kaffet, det var stor och prÀktig mat, men slÀkt med rovan. SÀden, det var brödet. SÀd eller icke sÀd, det var liv eller död. Isak gick barhuvad och sÄdde i Jesu namn. Han var som en vedkubb med hÀnder pÄ, men inom sig var han som ett barn. Han tÀnkte sig för vid varje kast, han var vÀnlig och undergiven. Se, nu gror nog dessa korn och blir ax och mera sÀd, och likadant Àr det över hela jorden nÀr sÀd sÄs. I Palestina, i Amerika, i Gudbrandsdalen - Ä, vad vÀrlden var vid, och den lilla, lilla jordlapp som Isak gick och sÄdde lÄg i mitten av allt. SolfjÀdrar av sÀd strÄlade ut frÄn hans hand. Himlen var mulen och blid, det sÄg ut att dra ihop sig till ett litet, litet duggregn.
”
”
Knut Hamsun (Growth of the Soil)
“
En hÀndelse utmÀrker sig. En gÄng nÀr vi var ute tillsammans hade Marit pÄ sig en ullig rosa tröja som fÀllde som en collie om vÄren. Jag mÄste ha hÄllit henne tÀtt intill mig nÀr vi sa godnatt, för nÀsta morgon upptÀckte jag att tröjan hade luddat av sig pÄ min jacka som nÀstan var alldeles skÀr. Under den halvtimme som det tog mig att fÄ bort luddet vÀllde det upp en övervÀldigande kÀnsla av ömhet inom mig, den sortens ömhet som uppslukar en helt och hÄllet och gör kroppen svag. Om jag fick veta att jag bara kunde spara en enda minnesbild ur livet och att alla de andra mÄste försvinna, skulle jag vÀlja denna, inte sÄ mycket av romantiskt nostalgiska skÀl utan för att hÀndelsen markerade ett betydelsefullt ögonblick i livet. Den pekade framÄt mot vÄrt giftermÄl, mot de tvÄ barn vi skulle fÄ tillsammans, det hem vi skapade och den glÀdje och sorg vi skulle dela. Jag tÀnker mig far sitta pÄ sÀngkanten eller pÄ en stol i ett litet rum med jackan i knÀet. NÀr han tar de som troligen var angoraludd mellan tummen och pekfingret och kastar det i en papperskorg eller samlar ihop det till en boll att slÀnga senare, förstÄr han att han Àr förÀlskad. Det hÀnder inte medan han tittar pÄ den unga kvinnan eller kysser henne, inte ens nÀr han senare den kvÀllen ligger i sÀngen och tÀnker pÄ henne. Det hÀnder följande morgon, nÀr han upptÀcker att hennes tröja har blandat sig med hans jacka. Tillsammans blir plaggen drivkraften i en metafor som jag anar att far bara upplevde subliminalt. Dolt bakom den "nÀstan skÀra" jackan finns löftet om tvÄ passionerade kroppar, den ena inuti den andra. Som gammal minns han intensiteten i sina kÀnslor och förstÄr att saker och ting tog en ny vÀndning i det ögonblicket. Jag tror att det fanns mycket som far Ängrade, mer eller mindre med rÀtta, men inte den halvtimme som han tillbringade med en luddig jacka ensam i sitt rum i Oslo. (180-181)
”
”
Siri Hustvedt (The Sorrows of an American)
“
Alla dessa mÀnniskor har tvÄ sjÀlar, tvenne vÀsen inom sig, i dem blir djÀvulskt och gudomligt, modersblod och fadersblod, förmÄga till lycka och förmÄga till lidande en lika hÀtsk och förvirrad blandning som varg och mÀnniska hos Harry. Och dessa mÀnniskor, som lever ett oroligt liv, upplever ibland i sina fÄ lyckliga ögonblick sÄ starka och outsÀgligt sköna ting, ögonblickets lyckoskum sprutar ibland sÄ högt och blÀndande ut över lidandets hav, att denna snabbt framlysande lycka förmÄr beröra och förtrolla Àven andra. SÄ uppstÄr, som ett flyktigt lyckoskum över lidandets hav, alla dessa konstverk, i vilka en enda lidande mÀnniska för en stund höjer sig sÄ skyhögt över sitt eget öde, att hans lycka glÀnser som en stjÀrna och de som ser den tycker sig se nÄgot evigt och liksom sin egen lyckodröm. Alla dessa mÀnniskor, deras gÀrningar och verk - de mÄ kallas vad som helst - har ingen gestalt, de Àr inte hjÀltar eller konstnÀrer eller tÀnkare, pÄ samma sÀtt som andra Àr domare, lÀkare, skomakare eller lÀrare, utan deras liv Àr evig, kvalfull brÀnning och brottsjö, olyckligt och olidligt sönderslitet, fasansfullt och meningslöst, om man nÀmligen inte vill se dess mening just i dessa sÀllsynta upplevelser, handlingar och tankar, som strÄlar ut över livets kaos. Bland mÀnniskor av denna sort har den förskrÀckliga tanken uppstÄtt, att hela mÀnniskolivet kanske bara Àr ett svÄrt misstag, ett urmoderns brÄdstörtande missfall, ett vilt och grymt felslaget försök av naturen. Bland dem har emellertid ocksÄ den andra tanken uppstÄtt, att mÀnniskan kanske inte bara Àr ett halvförnuftigt djur utan en gudaÀttling, bestÀmd till odödlighet.
”
”
Hermann Hesse
“
Men du skriver ocksÄ för dem. Inte för att de ska tycka synd om oss. Utan för att de ska ana hur det kunde kÀnnas. Pressa dem till den lite Àcklande svindeln nÀr de snuddar vid liknande saker inom sig sjÀlva. De har aldrig behövt lÀra sig att klara sig i en sÄdan vÀrld. De vet ingenting om att röra sig genom hemliga landskap av oförlösta möjligheter som man aldrig kan veta sÀkert om nÄgon annan kommer att tro pÄ. De vet ingenting om vad det innebÀr att behöva klamra efter förnedrande stereotyper, sluta vara bara mÀnniska, för att ens smÀrtsamma erfarenheter över huvud taget ska kunna framtrÀda.
”
”
Lyra Ekström LindbÀck
“
Det bÀsta priset livet har att erbjuda Àr inte en chans att arbeta hÄrt och vara nÄgot i samhÀllet. Det Àr parfymen Guds som finns inom dig.
”
”
Enock Maregesi
“
TÀnk om det hade visat sig att det bara fattades en enda pusselbit för att allt skulle falla pÄ plats inom henne? Skulle det inte bara ha gjort allt vÀrre att hitta den biten nu, alltför sent, som att förlora henne igen? AvstÄndet mellan liv och död, mellan mamma och icke-mamma, skulle ha kÀnts Ànnu mindre. Att hon ÀndÄ slutade med att dö blir, om man tÀnker sÄ, en slump. Nej. NÀr denna enda pusselbit inte hittades i tid Àr det bÀttre att den inte finns, intalar jag mig. Jag vill inte att ett mÀnniskolivs facit ska vara sÄ enkelt. BerÀttelsen om mamma har inget lyckligt slut. Att det nÀstan kunde ha gÄtt bra skulle ha kÀnts Ànnu vÀrre I sjÀlva verket blir ingenting löst. Pusslet Àr fullt av luckor och bitar som inte passar. Det sista jag vill Àr att mamma ska dö ifrÄn mig igen.
”
”
Trude Lorentzen (Mysteriet mamma)
“
Sagona nickade, nÄgot mÄlmedvetet susade förbi i hennes gröna ögon. "Jag ska göra mitt bÀsta. Men Àven om vi lyckas finns ÀndÄ risken för att vi kommer bli upptÀckta. Det finns en alarmklocka pÄ innergÄrden, om nÄgon av vakterna ringer i den Àr vi körda. Och jag menar riktigt körda. Kniv-mot-strupen-körda." Caldar fnös. "SnÀlla. Vardagsmat." "Kniv-i-strupen-körda?" "BÀttre." "Kniv-genom-halsartÀren-sÄ-blodet-sprutar-och-fÀrgar-klÀderna-röda-medan-nÄgon-rycker-ut-din-tunga-genom-snittet-i-halsen-körda?" Caldar gjorde tummen upp. "Det lÄter rÀtt. Och superÀckligt. Har du funderat pÄ ett yrke inom avrÀttningsavdelningen? De letar alltid efter folk med nya idéer.
”
”
Alice Ekström (Maskeradnatten (Kvinnan med tusen ansikten #1))
“
Inom nÄgra decennier kommer minnesproblem och hjÀrnsjukdomar kunna vara minnen blott. Blinda kommer att se, döva att höra och förlamade att gÄ.
”
”
Johan Norberg (HjÀrnrevolutionen - Varför din intelligens pÄverkar allt du gör)
“
en bok mÄste vara isyxan för det tillfrusna havet inom oss
”
”
Franz Kafka
“
Förutom förnekandet av en naturlig kÀrna i könsidenitet och sexualitet, finns ytterligare ett problematiskt antagande inom queerteorin som verkar anammas av mÄnga genusvetare och feminister: att könsidentitet och sexualitet inte har nÄgonting med varandra att göra. I Sverige och en del andra vÀstlÀnder hÄller det rentav pÄ att bli den accepterade stÄndpunkten inom politiken, i alla fall i de lÀger som vinnlÀgger sig om att vara liberala. Det Àr egentligen ett ganska mÀrkligt antagande men har sÄlts in som det rÀtta sÀttet att tÀnka kring HBTQ-frÄgor.
”
”
Fredrik Svenaeus (Det naturliga : en kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala)
“
AllmÀnheten, experter och ledare inom den "gamla vÀstvÀrlden" mÄste ha psykologiska blockeringar som hindrar dem frÄn att förstÄ och komma ihÄg hur vÀrlden ser ut.
”
”
Hans Rosling (Hur jag lÀrde mig förstÄ vÀrlden)
“
2b or nt 2b, yn ang d'feels. o hai buhay, kain 2log n lng b? magevaporate n balat me s galit!!!! d me aswang pero gus2 me inom mainit n dugo. haragan at alipin me.
”
”
Paolo Manalo (Jolography Retconned: Poems)
“
kaĆŸdĂœ bol sĂĄm so svojimi starosĆ„ami. Keď sa niekto z nĂĄs nĂĄhodou pokĂșsil zdĂŽveriĆ„ alebo povedaĆ„ niečo o svojich pocitoch, odpoveď, ktorĂș dostal, nech bola akĂĄkoÄŸvek, ho povĂ€ÄĆĄine zranila. VĆĄimol si totiĆŸ, ĆŸe hovorĂ­ o niečom inom ako jeho spoločnĂ­k. SĂĄm vskutku vyjadroval to, o čom dlho rozmĂœĆĄÄŸal, a obraz, ktorĂœ chcel vypovedaĆ„, dlho sa piekol na ohni čakania a vĂĄĆĄne. SpoločnĂ­k naopak videl v tom vĆĄednĂ© dojatie, bolesĆ„, akĂĄ sa predĂĄva na trhoch, sĂ©riovĂș melanchĂłliu.
”
”
Albert Camus
“
Ofta tÀnkte jag i min ungdom: den som fick vara med; den som kunde vara med. Den som kunde fÄ giva nÄgot en gÄng, icke bara stÀndigt taga emot. Det Àr sÄ ödsligt att gÄ ensam med en ofruktbar sjÀl; man vet inte vad man skall hitta pÄ för att kÀnna sig vara nÄgot och betyda nÄgot och fÄ litet aktning för sig sjÀlv. --- Diktare kunde jag ju inte bli. Jag ser ingenting, som icke andra redan ha sett och givit form och gestalt. Jag kÀnner nu nÄgra författare och konstnÀrer; underliga figurer i mitt tycke. De vilja ingenting, eller nÀr de vilja nÄgot, göra de motsatserna. De Àro bara ögon och öron och hÀnder. Men jag avundas dem. --- Ibland, nÀr jag ser en av dem sitta tyst och frÄnvarande och se ut i det tomma, tÀnker jag för mig sjÀlv: kanske ser han just nu nÄgot som ingen har sett förr och som han inom kort skall tvinga tusen att se, och bland dem ocksÄ mig. --- Och diktarna sjÀlva, Àr det dÄ verkligen de som skriva tiden lagar? Ja, gud vet. Det tycker jag ÀndÄ knappt att de se ut till. Jag tÀnker snarare att de Àro instrument som tiden spelar pÄ, eolsharpor som vinden sjunger i. - -- Och nu, nÀr jag sitter vid mitt öppna fönster och skriver detta vid ett fladdrande ljus ... - nu, dÄ ljuslÄgan flÀmtar i draget och min skugga pÄ den gröna tapeten fladdrar och sklÀver liksom lÄgan och vill fÄ liv - nu tÀnker jag pÄ Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag sjÀlv Àr skuggan som ville bli mÀnniska.
”
”
Hjalmar Söderberg, Doktor Glas
“
En gift vÀn Àr ingen riktig vÀn
”
”
Franz Kafka (En bok mÄste vara som en yxa för det frusna havet inom oss : brev 1900 - oktober 1912)
“
Man skulle kanske ha kunnat hoppas att under 2000-talet fÄ se tecken pÄ att rastÀnkandet och den fientlighet som har sin grund i det - problemet med hudfÀrg - skulle vara pÄ vÀg att försvinna. Men tron pÄ att det finns en essentiell skillnad mellan oss och dem Àr fortfarande utbredd och mÄnga tror att den Àr nedÀrvd. SjÀlvklart kan skillnader mellan grupper som definieras av en gemensam hÀrkomst vara basen för en social identitet, oavsett om de uppfattas bero pÄ biologi eller inte. Som ett resultat av det fortsÀtter etniska grupper att vara viktiga inom politiken pÄ nationell nivÄ och rasidentiteter formar mÀnniskors politiska tillhörigheter.
”
”
Kwame Anthony Appiah (Identitetsillusionen : Lögnerna som binder oss samman)
“
Modern, nummer Åtta, har krupit ner i lyan hon och hennes partner har grĂ€vt och inte kommit ut pĂ„ sex dygn. Vilket jag antar betyder att hon har fött sina valpar dĂ€r inne och snart kommer att visa sig. De andra fyra vargarna, inklusive nummer Tio, systern som Ă„tervĂ€nt efter sin lĂ„nga vandring, hĂ„ller sig i nĂ€rheten. Jag Ă€gnar förmiddagen Ă„t att se tvĂ„ av dem leka, en med en lĂ„ng, vit svanfjĂ€der som skĂ€nker henne grĂ€nslös glĂ€dje. Hon viftar med den i munnen och slĂ„r efter den med framtassarna, medan den andra- alfahannen - dansar med molnens skuggor timmar i strĂ€ck. Hanne nummer Fjorton, vĂ„r Ă€ldsta varg, betraktar dem fridfullt medan den vaksamma nummer Tio gĂ„r fram och tillbaka lĂ€ngs flodbanken, fĂ€ngslad av nĂ„gonting i vattnet. Ju mer jag iakttar dem, desto mer förstĂ„r jag att jag aldrig kommer att fĂ„ veta vad som rör sig i huvudet pĂ„ en varg, att jag aldrig ens kommer i nĂ€rheten. Jag ler Ă„t den dĂ„raktiga tonĂ„ringen inom mig som trodde att hon skulle kunna avslöja deras hemligheter.
”
”
Charlotte McConaghy (Once There Were Wolves)
“
ElvĂ€rmaren var lite svag, men det var inte sĂ€rkilt kallt. NĂ€r vi satt tysta hörde jag honom andas alldeles intill mig. I det rummet var vi tvungna att sitta mycket nĂ€ra varandra. NĂ€r jag dĂ„ och dĂ„ tittade Ă„t hans hĂ„ll sĂ„g jag hans profil avteckna sig tydligt i det orangegula lampljuset. "FĂ„r jag frĂ„ga en sak?" frĂ„gade jag med blicken fĂ€st pĂ„ hans profil. "Javisst", svarade han. "Hur kĂ€nns det att aldrig förlora nĂ„gonting av det man har i hjĂ€rtat?" Han rĂ€ttade till glasögonen med pekfingret och satte handen mot hakan. "Det var en svĂ„r frĂ„ga", sa han. "Blir inte hjĂ€rtat alldeles sprĂ€ngfullt?" "Nej, det behöver man inte oroa sig för. HjĂ€rtat har inga fasta konturer eller nĂ„got som stoppar, sĂ„ det kan ta till sig saker av vilken form som helst och gĂ„ hur djupt som helst. Det Ă€r likadant med minnet." "Allt som försvunnit frĂ„n ön Ă€r fortfarande fullkomligt bevarat inom dig, inte sant?" "Fullkomligt vet jag inte om jag kan sĂ€ga. Det Ă€r inte sĂ„ att minnet utökas utan det förĂ€ndras ocksĂ„ med tiden. Det finns till och med en del som försvinner ibland. Men det Ă€r ju av en helt annan sort Ă€n de utplĂ„nandet som ni drabbas av." "PĂ„ vilket sĂ€tt Ă€r det annorlunda?" frĂ„gade jag och gned mina naglar. "Mina minnen rycks aldrig fullstĂ€ndigt bort med roten. Även om de inte lĂ€ngre verkar ha nĂ„gon riktig skepnad finns det en sorts kvardröjande efterklang av dem. Som ett litet frö. Om det av en hĂ€ndelse skulle rĂ„ka regna pĂ„ det vĂ€xer det fram en ny grodd. Dessutom hĂ€nder det Ă€ven om ett minne försvinner att hjĂ€rtat hĂ„ller kvar nĂ„got av det. En skĂ€lvning, en smĂ€rta, en kĂ€nsla av glĂ€dje, en tĂ„r.
”
”
Yƍko Ogawa
“
Vi kastade oss in i vÄrt arbete och blev besatta av tanken pÄ att dra upp ett ogrÀs till. Vi lade undan vÄra speglar. Vi slutade kamma hÄret. Vi struntade i smink. [...] Vi glömde bort Buddha, Vi glömde bort Gud. Vi utvecklade en köld inom oss som Ànnu inte har tinat upp. [...] Vi slutade skriva hem till vÄra mödrar. Vi gick ner i vikt och blev magra. Vi slutade blöda. Vi slutade drömma. Vi slutade lÀngta. Vi bara arbetade, det var allt (s. 52-53).
”
”
Julie Otsuka (The Buddha in the Attic)
“
en egendomlig insikt grep mig, en insikt om existensen som en hemlig smÀrta, en plÄga inombords som omöjligt kunde blottas för andra, som ville att du skulle Àgna dig Ät dem, omedvetna om vad som rör sig inom dig, likt sjöjungfrun i sagan som gÄr pÄ knivar ingen annan kan se.
”
”
Rachel Cusk (Outline)
“
För att göra sig gÀllande hÀr mÄste han bli som de andra, inte som Bogglund och drömmaren, utan som förmannen och FÄgel blÄ. DÄ mÄste han, med befordringsdrömmarna hela tiden starkt levande inom sig lÀra sig klÀttra vÀl men icke fort. Han mÄste sparka till dem som ville komma om honom, alltid passa pÄ, nÀr ingen sÄg honom, smickra sig in hos de överordnade och lÀra sig intrigerna, sÄ att intrigerna icke som bumeranger kom tillbaks. Han mÄste begrÀnsa sig, envetet hÄlla sig inom grÀnsen, aldrig mera anse sig ha rÄd att göra en generös eftergift bara av nöjet att fÄ göra den. Det var det man menade med "att sköta sig". (Sid. 225)
”
”
Ivar Lo-Johansson (Kungsgatan)