â
In genom tunneln av oskrivna regler, framĂ„t till höger, tunnelbana till vĂ€nster. Invandrartjejer med hĂ„l sĂ„ man ser rumpskinn pratar högljutt i mobil. Han undrar vad vĂ€rdfolket tĂ€nker. De med lite mera klass som önskar bo pĂ„ Ăstermalm men istĂ€llet hamnar i Solna bĂ€r istĂ€llet svarta klĂ€der med eventuell grĂ„ detalj, silverörhĂ€ngen och aldrig guld. Inte som turkarna. Dyra stora vĂ€skor slĂ€ngda över axeln, senaste modet frĂ„n Ă„rets sista rea. Klack klack klack lĂ„ter det i vĂ€ggarna och studsar tillbaka. Rumpor som svĂ€nger snabbt genom tunneln, man mĂ„ste hĂ„lla tempot Ă€ven om man inget har. Storstadsfolket tittar konstigt pĂ„ en man som gĂ„r för lĂ„ngsamt.
Hemresan nÀrmar sig snabbt men dagen Àr Ànnu lÄng. Mörkret har fallit men sömnen intrÀder inte Àn pÄ mycket lÀnge. Det Àr en vÀlsignelse att vara stressad, tÀnker han och ser pÄ mÀnniskorna som skyndar förbi honom. De bildar tvÄ vÀggar pÄ bÄda sidor av hans kropp. Men mÀnniskorna runt honom Àr som av ett annat slÀkte, han vet det. Han kÀnner det. I cirklar ut med hans kropp tÀnks tankar som Àr sÄ lÄngt ifrÄn hans verklighet trots att de trampar samma mark, sitter pÄ samma sÀten, gÄr i samma trappor. Timmarna rusar och ögonen flackar. Det tÀnks andra tankar, annorlunda tankar, runt i en massa av virvlande ord. Andra ord, annorlunda ord och satser och fraser och uttryck, pulserande i cirklar runt hans runda kropp: Köra en lunchsandwich med surdegsbröd pÄ vÀgen och smÄspringa med svettpÀrlor i pannan i pannan till tuben. Torka svett och titta oroligt pÄ sin smartphone. Ta ett telefonsamtal i vÀntan pÄ grön gubbe, en latte i handen efter en snabblunch med en gammal kursare. Catcha upp, hÀnga ut, ta en öl en fika en promenad mellan 17:15 och 18:30, dra till SATS pÄ ett pass och sen dimpa ner i tevesoffan jÀvligt nöjd. Storstadsslammer och stadsbor, den nya mÀnniskan stÀller sig i ledet. Bo i trÄng etta, gÄ pÄ dejt med blonderad ekonom, raka pung, noppa unibrow och scrubba med facewashen. Ta en öl pÄ uteserveringen under sommarmÄnader. Springa till bussen, ta vÀskan pÄ cykeln och kavla upp byxbenet. SlÀnga yogamattan över axeln och svÀra över tÄgens försening. Traska rastlöst fram och tillbaka över perrongen, trampa sig svettig pÄ cykeln för att man snoozat för lÀnge.
Stressen, tÀnker han dÀr han svÀnger av mot spÀrrarna, det Àr Guds gÄva till mÀnniskan.
(Sid. 165-6)
â
â