â
Vad fruktar jag? Jag Àr en del utav oÀndligheten.
Jag Àr en del av alltets stora kraft,
en ensam vÀrld inom miljoner vÀrldar,
en första gradens stjÀrna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att kÀnna tiden iskall rinna genom sina Ädror
och höra nattens tysta flod
och stÄ pÄ berget under solen.
Jag gÄr pÄ sol, jag stÄr pÄ sol,
jag vet av ingenting annat Àn sol.
Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska
kommer du med nya rÀnker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrÄn mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon sÀger: en gÄng slockna alla stjÀrnor, men de lysa alltid utan skrÀck.
â
â