Fylla Quotes

Varför måste man skriva? För att ställa sig vid sidan om, som i en kokong, försjunken i ensamhet, på trots mot andras behov. Virginia Woolf hade sitt rum. Proust sina stängda fönsterluckor. Marguerite Duras sitt tysta hus. Dylan Thomas sin enkla bod. Alla var de ute efter en tomhet att fylla med ord. Orden som ska tränga in i orörda marker, uppdaga oinmutade associationer, ge uttryck åt oändligheten.

Vari består då detta under? Helt enkelt i den plötsliga upptäckten att ingen, varken makter eller människor, har rätt att ställa sådana krav på mig att min lust till liv förtvinar. Ty om lusten icke finns – vad kan då finnas? Eftersom jag står vid havet kan jag lära av havet. Ingen har rätt att begära av havet att det skall bära alla båtar eller av vinden att den ständigt skall fylla alla segel. Lika litet har någon rätt att begära av mig, att mitt liv skall bli en fångenskap under funktioner. Inte plikten framför allt utan livet! Jag, liksom varje människa, måste ha rätt till ögonblick då jag får ta ett steg åt sidan och känna, att jag inte bara är en del i den massa, som kallas jordens befolkning, utan en självständig verkande enhet.

DÖDENS DAGBOK: PARISARNA Sommaren kom. För boktjuven var allt frid och fröjd. Dör mig - var himlen judefärgad. När deras kroppar hade slutat söka efter springor i dörren steg deras själar upp. När deras naglar hade klöst mot träet och i vissa fall satt fastnaglade i det av blotta kraften i desperationen, kom deras själar mot mig, in i min famn, och vi steg ut ur de där duschanläggningarna, upp på taket och vidare uppåt, in i evighetens absoluta vidder. De bara fortsatte att fylla på åt mig. Minut för minut. Dusch efter dusch. Jag kommer aldrig att glömma den första dagen i Auschwitz, den första gången i Mauthausen. På det senare stället fick jag också med tiden plocka upp dem från stupet nedanför den väldiga klippan, när deras försök att undkomma störtat dem i avgrunden. Där låg brutna kroppar och döda ömma hjärtan. Men, det var ändå bättre än gasen. Några av dem fångade jag upp när de bara hunnit halvvägs ner. Där besparade jag dig något, tänkte jag, och höll själen mitt i luften medan resten av varelsen - det fysiska skalet - tumlade till marken. Alla var lätta, som tomma valnötsskal. Rökig himmel på de ställena. Luktade som en ugn men var ändå så kallt. Jag ryser när jag minns det - medan jag försöker overkliggöra det. Jag blåser varmluft i mina händer för att värma dem. Men det är svårt att hålla dem varma när själarna fortfarande skälver. Gud. Jag säger alltid det namnet när jag tänker på det här. Gud. Två gånger säger jag det. Jag säger hans namn i ett fåfängt försök att förstå. "Men det är inte ditt jobb att förstå." Det är jag själv som svarar. Gud säger aldrig något. Trodde du att du var den enda som han aldrig svarar? "Ditt jobb är att ...", och där slutar jag lyssna till mig själv, eftersom jag, om jag ska vara riktigt ärlig, gör mig själv alldeles trött. När jag börjar tänka på det sättet blir jag så utmattad, och jag har inte den lyxen att jag kan ge efter för trötthet. Jag är tvingad att fortsätta, för även om det inte gäller varenda person på jorden gäller det den stora majoriteten - att döden inte väntar på någon - och om han gör det brukar han inte vänta särskilt länge.

Allt har en början. Men ingenting står för sig självt. Att födas sägs vara carte blanche, ett vitt papper redo att fyllas i, där allt är möjligt. Det är en lögn. Vi föds in i en pågående berättelse, en värld upptagen med sitt.

Trångsynthet i religionens namn kommer att fylla denna värld med tårar och rädsla. Fördomar i traditionens namn kommer att förvandla planeten till en kyrkogård.

Men klart att jag hade saknat henne. Det är en egen punkt i kroppen. Ett eget organ. Mammakärleken. Utan en mamma börjar hela kroppen bete sig annorlunda. Jag kände det som ett hål. Ett hål jag ville fylla med vad som helst.

Om man gör en så pass omfattande dokumentation som elevjournalsarbetet innebär så måste man tillåta sig misstag. Naturligtvis kommer formuleringar i journalen att bli otydliga eller kanske till och med skrivas på en mindre god svenska, kanske kommer det finnas stavfel eller andra språkliga brister. Det gör inget! Man ska aldrig ägna tid åt att försöka formulera sig väl i elevjournalen; den ska fylla sin funktion som ett redskap för dokumentation av och för elevernas lärande, varken mer eller mindre.

Det er nesten litt ironisk. I all den fylla skjedde det virkelig mye omsorgssvikt. Jeg opplevde vold mellom foreldrene mine, løgn, fornektelse. Foreldrenes selvfornektelse blir barnas tvungne løgner. I tillegg var det alle disse seksuelle overgrepene mange unger er rammet av, som vi med tiden enten hørte om eller skjønte hadde skjedd. Alt dette er så til de grader preget av alkohol. Mye av det ville ikke skjedd uten. Så mye faenskap kunne vært unngått, hadde det ikke vært for drekkinga. Alkoholen fungerer jo som en trigger for sånt. Så fæle kunne man være mot hverandre, og det helt åpenlyst! Og likevel kunne man bli akseptert av samfunnet. Likevel bli ansett som verdige borgere. Jeg syntes det var merkelig. Men dette var jo den aksepterte bruken av rus.

Psykologiskt sett måste Bibelns Gud bestämmas som en roll, vilken en människa genom identifikation med någon mänsklig gestalt i den bibliska traditionen anteciperance upptar. Framtida händelser kan sedan bekräfta den frommes antecipationer och så att säga fylla ut rollen.

Det kändes naturvidrigt att jag skulle fortsätta att fylla år varje tjugofemte juli efter att mamma gick bort. Att jag blev sjutton, arton, nitton och plötsligt vuxen, när hon som satt mig till världen och fått allt att hända i mitt liv inte fanns längre.

Vi vill alla var de där fina människorna som fanns på 70-talet. Vi vill fortfarande tro att barnen är skapta som oskrivna blad, papper färdiga att fylla med gulliga små budskap om människors lika värde.