Ena Quotes

Försök till räddning genom tankeflykt och överglidningar från dröm till dröm blev ofta vår metod. Med ena benet dränkt i känslosvall det andra med sitt stöd i känslodöd vi ofta stod. Jag frågade mig själv men glömde svara. Jag drömde mig ett liv men glömde vara. Jag reste alltet rumt men glömde fara - ty jag satt fånge här i Aniara.

Ena Mercant didn’t believe in flaws or perfection. “We are who we are and we are strong” was her oft-stated motto. It was a motto that had been passed down from one head of the family to the next in an unbroken line.

Well, everyone has a friend who holds a very special place in his life. Talking about men…a friend whom you love unconditionally and selflessly.....a friend who knows every secret of your life and who is always the first person whom you want to call when you are in some mess…a friend who tells you exactly what you want to hear. Ena was such a friend to me. My best friend – if that defines the zenith of good friendship. I would rather say, there is no definition of friendship that we shared with each other, the more I explain it, the more complicated it becomes to recite the aspects of our relationship. She was that closer a friend to me, who knew all the nitty-gritties of my life…from every girl who ever came into my life, to passwords of my email accounts or public profiles. Absolutely everything! She was the only girl on earth I trusted blindly and cared for, truly and unconditionally. She was the only girl who could actually make me dance to her beats. We shared that deeper relationship with each other.

The bottom line is this; when one person stops being a part of your life, another one will come, and fill that empty space. Leave the ones who left in the past, right where they belong, and never look back.

Pritisnila je na gumb dvigala. Šla bo in kupila letalsko vozovnico. Svoboda, ki jo išče, je njena, ne Satakejeva, ne Jajoina, ne Jošijina, in prepričana je bila, da mora biti tam nekje zunaj. Če so se za njo zaprla še ena vrata, nima druge izbire, kot da najde nova in jih odpre. Dvigalo, ki ji je prišlo naproti, je ječalo kot veter. END.

Dom höll varandras händer. Dom hade samma svarta hårfärg. Dom sprang i takt med varandra fast den ena sprang med knäna högt som en gasell (Laide) och den andra sprang som om han inte ville att kroppen skulle lämna marken (Samuel). Det finns få saker som är så svåra som att springa och hålla varandras händer och jag minns att när jag säg det så tänkte jag: Okej. Dom kanske är menade för varandra. Det kanske bara är att acceptera. Jag kanske har haft fel.

skeepskaptein

You can’t trust him, that dirty bastard,” said the child boy. “The dirty bastard, I suppose, was born clean,” replied Ena.

In a world of those who follow the rules without deviation those who innovate even in the shadows, will rule. Never be a carbon copy." -Ena

Hon kunde aldrig hänge sig helt åt något. Om hon älskade, ja, vad hon än gjorde, stod liksom ena hälften av hennes jag och såg på med ett kallt hånlöje.

in Switzerland, it is said that “witches can slip inside through the keyhole” (Häxa chönid dör-ena schlüselloch döra schlüffa).

Ena milo melomon, frai is frau and swee is too, swee is two when swoo is free, ana mala woe is we!

Nietzscheja sem prežvečil in prebavil v treh dneh. Po tem velikem zalogaju mi je ostala samo še ena podrobnost osebnosti tega filozofa, še zadnji oreh, ki ga je bilo treba streti: njegovi brki! Federico Garcia Lorca, ki je bil očaran nad Hitlerjevimi brki, je pozneje izjavil, da "so brki tragična konstanta moškega obraza". Celo z brki sem nameraval preseči Nietzscheja! Moji že ne bodo zamorjeni, katastrofični, obteženi z wagnerjansko glasbo in meglo. Ne! Moji bodo zašiljeni, imperialistični, ultraracianalistični in usmerjeni k nebu, kot vertikalni misticizem, kot španski vertikalni sindikati.

Det sägs ibland att sorg är psykisk, men att saknad är fysisk. Den ena är ett sår, den andra är en amputerad kroppsdel, ett visset blomblad jämfört med en brusten stam. Det som växer tillräckligt nära något det älskar har till slut samma rötter. Vi kan prata om förlusten, vi kan bearbeta det och ge det tid, men biologin tvingar oss fortfarande att leva under vissa lagar: Växter som delas på mitten läker inte, de dör.

Ah, furchte fruchte, timid Danaides! Ena milo melomon, frai is frau and swee is too, swee is two when swoo is free, ana mala woe is we! A pair of sycopanties with amygdaleine eyes, one old obster lumpky pumpkin and three meddlars on their slies.

När jag blev trött på det ena eller det andra gick jag till vedbacken ett tag. Vedbackens idé är alldeles klar; att såga och hugga med gott samvete, att få vara ifred, att det luktar gott och att det för en gångs skull blir vad man har tänkt sig.

It's hard to believe that it will ever be better," Bambi's mother sighed. Aunt Ena sighed too. "It's hard to believe that it was ever any better," she said. "And yet," Marena said, looking in front of her, "I always think how beautiful it was before.

Ena wore black because she knew it could stir panic in the hearts of mankind. Black gave the impression of power and authority. Could anyone imagine how Ena could strike terror in the hearts of any person if she was wearing... pink, for instance? Or sunshiny yellow?

Hat kan vara en djupt stimulerande känsla. Världen blir både lättare att förstå och mindre skräckinjagande om man delar upp allt i vänner och fiender, vi och de andra, goda och onda. Det lättaste sättet att ena en grupp är inte kärlek, för kärlek är svårt, den ställer krav. Hat är enkelt.

Redan tillbaka,sötnos?" Herr Skitstövel, Trance,står bakom disken och skissar en ny design till någon kund.Trance har svarta jeans och en grå t-shirt med en bild på två drakar.Ärmarna är upprullade till axlarna.Han är lång och muskulös.Bägge öronen och ena ögonbrynet är piercade och stora ytor av hans kropp har färgfulla tatueringar.

Somliga värdersätter inte sann och äkta känsla, men här har vi nu två olika naturer som just avsaknaden av denna hade gjort sådana de var - den ena olidligt kärv, den andra ömkligt fadd. Känsla utan förnuft är en mycket vattnig dryck, men förnuft som inte mildras med känsla är alltför beskt och torrt att svälja för en människa (s. 271).

Od vseh navad, ki jih ima sodobni človek, je prebiranje dnevnega časopisa gotovo ena najslabših. Zjutraj, ko je glava najbolj odprta, se vanjo vsuje zlo, kar ga je prejšnji dan pridelal svet. V preteklosti je zadostovalo, da nisi bral časnikov, pa si bil rešen. Danes to ni več mogoče; obstajajo mediji in dovolj je, da jih vklopiš za sekundo, pa te zlo že naskoči in prodre vate.

Allt detta gjorde kyrkan i mina ögon till någonting helt annorlunda än staden i övrigt: en byggnad som, om man kan uttrycka sig så, var rest i fyra dimensioner - av vilka den fjärde var tiden - genom seklerna sträckande sitt skepp, som från travé till travé, från sidokapell till sidokapell tycktes erövra och överskrida icke endast några meter, utan den ena epoken efter den andra.

I Aldermanns hus möttes besökarna av den över fyra meter höga statyn när de steg in i entrén. I den ena handen höll han fram sin magiska bevingade stav mot gästen och med den andra handen pekade han uppåt, bakåt mot husets innandöme. I folkmun hette det att statyn var ett ockult tecken - ett budskap till de invigda. Man sa att Hermes hand visade riktningen till alla de hemliga rum och förseglade salarsom rymdes i husets inre.

Čudno, ko zdaj podoživljam čustvene boje tistih časov, dobim vtis, da moja velika mladostniška kriza ni nastopila, kakor se praviloma dogaja, ko sem odraščala v dekle, ampak v otroških letih. Pri dvanajstih, trinajstih štirinajstih sem že imela neko svojo žalostno trdnost... Vse je bilo le ena izmed naštetih malih vlogic, ki sem jih morala odigrati, če sem hotela imeti mir... Niso nas vzgajali za doslednost, temveč za prilagodljivost.

I’d rather be a beggar than be with the wrong king—not the queen of slaves, but the slave of bravery. I lay me on rocks, cover me with the darkness of the nights—not the king’s poisonous soft duvets that won’t let me meet I at dawn.

Här har vi nu två vågskålar, i den ena ligger ett gram, i den andra ett ton, i den ena "jag", i den andra "Vi", Den Enda Staten. Att medge att detta "jag" skulle kunna äga något slags "rätt" gentemot Staten skulle uppenbarligen vara precis detsamma som att medge att ett gram kunde uppväga ett ton. Härav framgår att rätten tillkommer tonnet, skyldigheterna grammet. Den naturliga vägen från betydelselöshet till storhet är följdaktligen att glömma att man utgör ett gram och i stället känna sig som en miljondel av ett ton.

We dropped in one evening, and found the ladies at home. My long friend engaged his favourites, the two younger girls, at the game of "Now," or hunting a stone under three piles of tappa. For myself, I lounged on a mat with Ideea the eldest, dallying with her grass fan, and improving my knowledge of Tahitian. The occasion was well adapted to my purpose, and I began. "Ah, Ideea, mickonaree oee?" the same as drawling out—"By the bye, Miss Ideea, do you belong to the church?" "Yes, me mickonaree," was the reply. But the assertion was at once qualified by certain, reservations; so curious that I cannot forbear their relation. "Mickonaree ena" (church member here), exclaimed she, laying her hand upon her mouth, and a strong emphasis on the adverb. In the same way, and with similar exclamations, she touched her eyes and hands. This done, her whole air changed in an instant; and she gave me to understand, by unmistakable gestures, that in certain other respects she was not exactly a "mickonaree." In short, Ideea was "A sad good Christian at the heart— A very heathen in the carnal part." The

När jag i Montreal eller på andra platser möter flickor som frivilligt och avsiktligt skadar sig själva och vill få ärr inristade i huden för all framtid, kan jag inte låta bli att i hemlighet önska att de fick möta de där andra flickorna, som också de bär på outplånliga ärr, men så djupa att de är osynliga för blotta ögat. Jag skulle vilja att de träffades så att jag fick höra dem jämföra ett självförvållat ärr med ett som man tillfogats, det ena betalar man för, det andra gör man mot betalning, det ena är synligt och det andra hemligt, det ena är ytligt och det andra går på djupet, det ena är skarpt, det andra suddigt.

Ena najčistejših radosti, ki si jih lahko privošči človek na tem svetu, je obiskati Egejsko morje spomladi, ob pihljanju rahlih sapic; nikoli si nisem znal drugače zamišljati raja. Ali se lahko še kakšna druga radost na nebu in zemlji bolj prilega človeškemu telesu in duši? Ta radost narašča prav do zamaknjenosti, vendar Bog ne dovoli, da bi se stopnjevala, tako da ljubljeni vidni svet ob njej ne izgine; nasprotno, viden postane nevidni svet, in to, čemur rečemo Bog in večno življenje in blaženost, se nam pridruži na ladji in nas spremlja na potovanju. V bridki uri svoje smrti zatisni oči, in ugledal boš Santorin, Naksos, Paros, Mikonos. Tako boš zanesljivo stopil v nebesa, ne da bi ti bila zemlja napoti.

Čutim, da je lahko človek srečen na tem svetu. In vem, da je ta svet svet domišljije in vizije. Vsaka stvar, ki jo naslikam, je od tega sveta, vendar je vsi ljudje ne vidijo tako. Skopuhovim očem je zlatnik veliko lepši od sončne oble in mošnja, vsa zlizana od denarja, veliko lepše oblikovana kakor vinska trta, ki se šibi pod grozdi. Drevo, ki v oči nekoga zvabi solze sreče, je v očeh nekoga drugega samo nekakšna zelena stvar, ki stoji ob poti. Nekateri vidijo v naravi samo smešnost in in popačenost, a po teh se ne bom zgledoval; samo nekaj redkih ljudi je, ki zares vidijo naravo. Očem človeka z imaginacijo, je narava imaginacija sama. Kakršen je človek, tako tudi vidi. Kakor je oko ustvarjeno, takšna je njegova moč. Prav gotovo se motite, ko trdite, da fantazijske vizije niso od tega sveta. Meni je ves svet ena sama neskončna vizija fantazije ali domišljije…

Jag går omkring i de sömnlösa nätternas trädgård och vill något med mitt liv som inte går att formulera. Mina fötter gör avtryck i snön. Kanske är det jag vill. Lämna spår. Men snöspåren försvinner ju. Dunstar. Blir intet. Eller snarare partiklar som rumlar runt i universum och fäster sig vid än det ena, än det andra, som de skapar eventuellt nytt liv med. Ursprunget har splittrats. Dött. Dödats. Det är så jävla värdelöst! Universum borde förbjudas. Jag borde förbjudas. För jag orkar inte vara människa. Orkar inte delta i det här meningslösa livspelet. Vad jag än vill med mitt liv så vill Universum/Naturen/Tiden/Gud/Och Andra Idioter ändå att jag ska dö till slut och vad är det då för vits med vad jag vill med mitt liv? [...] Jag vill något med mitt liv. Fast jag kommer att dö och fast det kanske är meningslöst att vilja något så vill jag ändå. Jag sitter kvar en lång stund i snön och gråter och darrar och samlar nästan ihop till en urinvägsinfektion.

Občutek imam, da prav nobena reč ne teče prav. Eno živimo na ven, drugo naznotraj; nobenega soglasja ni med obema vrstama življenja. Prav nič čudno ni, če nihče nikogar res ne spozna. Resnične podobe ljudi so neujemljive. Nihče ne spozna samega sebe, in še tisto kar je spoznal, skrbno skriva pred okolico. V tej omiki je vsakogar nekako usodno strah pred samim seboj in pred drugimi. Naslikamo si nekakšno čedno pročelje in ga kažemo svetu; zadaj, kaj pa je zadaj? Če že ne cel zverinjak naglavnih grehov - pa vsekakor nekaj drugačnega. Duh plaho prhuta med duhovi živih in mrtvih, telo rožlja po svetu v pisani opravi. Indijanci se poslikajo z barvami, mi z vrlinami. Potem se napijemo, pobesnimo, znorimo, povaljamo se po lastnem blatu; zbežimo v svoj brlog in spet nas je sram, kesamo se, izpovedujemo se, ližemo si rane. Ker nikoli nikjer ne moremo in ne smemo biti taki, kakor res smo. Od rojstva do smrti. Ena sama krinka, eno samo poslikano pročelje, eno samo sprenevedanje, eno samo poučevanje, ena sama tuja igra.

Idel mekaniska fjädrar och hjul skapade de inre rörelserna hos vår urverksmänniska. Man skulle kunna kalla honom puritan. En grundläggande motvilja, formidabel i sin enkelhet, genomsyrade hans tröga själ: han avskydde bedrägeri och orättvisor. Han ogillade föreningen av dessa - de förekom ständigt i par - med träig lidelse som varken ägde eller krävde några ord för att uttryckas. En sådan motvilja skulle ha förtjänat beröm om den inte hade varit en biprodukt av mannens hopplösa stupiditet. Allt som överskred hans fattningsförmåga kallade han orättvist och bedrägligt. Han dyrkade allmänna föreställningar med pedantisk energi. Det allmänna var gudalikt, det specifika djävulskt. Var den ena människan fattig och den andra rik; själva skillnaden var orättvis, och den fattige som inte fördömde den var lika klandervärd som den rike som ignorerade den. Människor som visste för mycket - vetenskapsmän, författare, matematiker, kristallografer etc. - var inte bättre än kungar och präster: de ägde alla en orättvis andel av makten som de andra hade blivit lurade på. En vanlig hederlig person måste ständigt vara på sin vakt mot någon form av listig svindel från naturens och nästans sida.

En händelse utmärker sig. En gång när vi var ute tillsammans hade Marit på sig en ullig rosa tröja som fällde som en collie om våren. Jag måste ha hållit henne tätt intill mig när vi sa godnatt, för nästa morgon upptäckte jag att tröjan hade luddat av sig på min jacka som nästan var alldeles skär. Under den halvtimme som det tog mig att få bort luddet vällde det upp en överväldigande känsla av ömhet inom mig, den sortens ömhet som uppslukar en helt och hållet och gör kroppen svag. Om jag fick veta att jag bara kunde spara en enda minnesbild ur livet och att alla de andra måste försvinna, skulle jag välja denna, inte så mycket av romantiskt nostalgiska skäl utan för att händelsen markerade ett betydelsefullt ögonblick i livet. Den pekade framåt mot vårt giftermål, mot de två barn vi skulle få tillsammans, det hem vi skapade och den glädje och sorg vi skulle dela. Jag tänker mig far sitta på sängkanten eller på en stol i ett litet rum med jackan i knäet. När han tar de som troligen var angoraludd mellan tummen och pekfingret och kastar det i en papperskorg eller samlar ihop det till en boll att slänga senare, förstår han att han är förälskad. Det händer inte medan han tittar på den unga kvinnan eller kysser henne, inte ens när han senare den kvällen ligger i sängen och tänker på henne. Det händer följande morgon, när han upptäcker att hennes tröja har blandat sig med hans jacka. Tillsammans blir plaggen drivkraften i en metafor som jag anar att far bara upplevde subliminalt. Dolt bakom den "nästan skära" jackan finns löftet om två passionerade kroppar, den ena inuti den andra. Som gammal minns han intensiteten i sina känslor och förstår att saker och ting tog en ny vändning i det ögonblicket. Jag tror att det fanns mycket som far ångrade, mer eller mindre med rätta, men inte den halvtimme som han tillbringade med en luddig jacka ensam i sitt rum i Oslo. (180-181)

Más vale arrepentirse que quedarse con las ganas" (Doro en "Ruido en el Corazón").

i podlo da napadne neprijatelja u vreme kada j e on van svoje zemlje a nj ena t e r i -

Punktvis och kraftig huvudvärk, huvudvärk som inte liknar vanlig huvudvärk, har egentligen bara två orsaker: det ena är hjärntumör, det andra är en mindre lokaliserad stroke.

He can surround a sword with flames." Freya sounded proud of him. That irritated Ena. He was her prisoner and only she had the right to feel proud of him as far as she was concerned.

Teach him something useful, will you?" Elorian shook his head. "It is like housebreaking a puppy. There are bound to be lots of accidents and lots of cleanups." Frustrated beyond measure with the whole situation, her missing staff, an out-of control mage, a frozen mage, and a cursed phantom fae turned raven, Ena couldn't believe the mess they were in.

Ena," Brett said. "Lady Ena, Ryker corrected from the doorway. Brett smiled. He couldn't imagine her wanted to be called anything but Ena, but he would call her anything that pleased her. The sharp look she gave her butler made Brett think calling her Lady Ena was out. Ryker, being his usual unflappable self, just looked at her as if he was in charge and she would go by her new title or else.

I forgot that Mark and Brian are gardening for you now. "You're the master gardener. So you are in charge of them. But as a dragon-shifter, I want to do what you do. Ena smiled. You want to earn the kind of treasure that I do. But you would have to learn the trade. Right! You can be my teacher. I need to earn my own way if I'm going to court you. How will I ever be able to buy you the most extravagant gifts when I am still trying to pay off my boots and other clothes?

I am learning to reevaluate all concepts and notions long associated with love.

Alton shifted so he could talk to the man. He'd been to earth before and watched some of the silly shows, the ones where one cop would play the good guy and the other the bad buy. Ena was definitely the bad dragon in this scenario, her eyes glowing bright green, threatening, a little bit of smoke coming out of her nostrils. She was fire breathing mad.

For now, he wanted to help Ena escape the dragon fae king's wrath. As soon as Prince Grotto learned what she was about to do in the worst way. The reason she was in this mess was because Brett had helped take Princess Alicia prisoner. As Alicia's reward for saving the Princess, Alicia's grandfather had declared that Ena would wed Alicia's cousin. He was a dangerous dragon fae. Sure Ena would become a Princess if she were to wed Prince Grotto. Brett also knew that the fae intended to use her for her special skills and terminate her when she proved useless. Brett wasn't sure how to help Ena move her gold and staff to somewhere safe. Hopefully, in the Hawk Fae kingdom. They didn't have U-Haul trucks in the fae world. She was a dragon and that meant she wasn't leaving without her horde of treasure.

Adam and Eve? Is there real third sex? If there is, God doesn't know where to put you on this Earth.

When you dream before of what you are now, that's reality. But be sure that you have paid God your 'reality'.

Money is gold, which is not true. Time is the real gold because money will come back and time doesn't.

To all young ladies out there, time is gold but when you waste your womanhood at the age of senior, you are dreaming your whole life!

You & me are in big difference. You are a crocodile and I am a politician. You eat the money, but I just pocket it.

puff of wind brought the mist inside and filled the shack. It should have been cold and damp. Instead, it cloaked Lily like a warm blanket and surrounded her, so soft she felt cocooned in new cotton. She knew no fear, even if this proved to be her death-mist. She accepted this presence without Kee Granny or Ena having to give her notice. “Let me see your face.” Lily spoke to the mist. “Arise. The time has come.” Lily did not raise her head until the last reverberation faded. “I will,” she said quietly. “Are you Great Spirit or my mama’s God?” “Lily, I say get up.” “You know I have killed.

Ko si zelo majhen, si ena oseba. Pozneje se pretvarjaš, da si vsaj dve, nato tri in tako to gre, dokler ne odrasteš. Bil sem mnogo otrok, v meni pa je bilo samo malo otroštva.

Det måste vara konstigt att ha bott ihop så länge, så tätt inpå en annan, dag efter dag, natt efter natt, år efter år, sedan dör den ena och blir jord

Att språngvis och på ett fullständigt oförutsägbart sätt kasta sig från den ena meningslösa kunskapen till den andra. Ur tanke i tanke. Det var av sådana mängder av näst intill oanvändbara tankar, av ett sammelsurium av fullständigt meningslösa kunskaper som en människa bestod. Kanske var det av sådana fragment som verkligheten bestod? I politiska kampanjer i televisionen brukade man kalla det för sound bites. De korta effektiva raderna som lyste till, som för ett ögonblick fångade det sällsyntaste och värdefullaste som fanns: de andra människornas fulla uppmärksamhet. Det mänskliga medvetandet var i själva verket inte alls så olikt televisionen. Hade det inte, precis som televisionen, en massa kanaler som man hela tiden hoppade mellan? Och bestod det inte av en ständig, aldrig riktigt vilande ström av fragment, ibland som de där meningslösa kunskaperna, ibland som ett plötsligt smärtsamt barndomsminne, ibland bara en smygande ängslan. Och på ett och annat ställe i denna ström kunde det blänka till. En snabb liten fisk. En sound bite.

Det andra var detta att raka sig. Samma tråkiga procedur, dag ut och dag in, år efter år. Han brukade skjuta upp det i det längsta. Till exempel genom att stå mycket länge i duschen med en smal stråle av mycket hett vatten över hjässan och bara tänka ut bilder; den ena efter den andra i en aldrig sinande rad. Några av dessa bilder var så anständiga och prydliga att man hade kunnat visa dem för andra människor: fotbollsspelare mot grönt gräs och en bakgrund av ett uppdykande åskväder. Några andra var starkt sexuella och några alldeles monstruösa. Men denna flod av bilder — man hade kunnat måla dem — var ett sätt att övergå från nattens, det vill säga drömmens, privata verklighet till det offentliga rum som man delar med alla de andra. Och så vaga, så sällsamma och på olika sätt förbjudna var några av dessa bilder, att han aldrig hade kunnat föra dem med sig från den ena världen in i den andra. Plågsammare då att raka sig. Eller kanske det var detta ansikte som framträdde ur spegelns imma.

Jag vet mycket litet i kvinnofrågan, ty den rör mig icke, men jag tror, efter vad jag sett, att vår generation kommer avskaffa det asiatiska, som ännu finnes i äktenskapet. Båda parterna avsluta ett fritt fördrag, ingen uppger sin självständighet, den ena söker icke uppfostra den andra, man lär sig respektera varandras svagheter och man har ett kamratskap för livet, som icke tröttar genom den ena partens pockande på ömhet. Fru Nicolaus Falk, du vet, den där välgörande djäveln, den anser jag vara ingenting annat än en femme entretenue, och så betraktar hon ju sig själv också; de flesta fruar gifta sig för att få det bra och slippa arbeta, att bli "sin egen"; att där ingås så få äktenskap, det är kvinnans fel, och mannens!

You must believe me when I tell you how much I regret my behavior when you visited last,” he said. “That day is…difficult for me.” “Ena told me,” I said gently. “Still, I’m sorry for growling at you.” He ran his thumb lightly over the back of my hand, and I fought a shiver. “I did think we were past the growling.” I tried to focus on my annoyance with him. It was difficult with the hand rubbing. “Friends shouldn’t growl at friends.” “It’s true,” he agreed solemnly. “And I don’t have so many friends that I can afford to growl at them.

Never quite understand what I was meant to settle for instead. That was the way it was. You could never ask why. You have to work it out in between the gaps, in the silence, between each careful mouthful of chewing Sunday dinner or run your finger tips along the wall paper and underneath the aging drawn liner in the bedrooms. Like that time I introduced her to Alfie, "Well that's fine Ena, if that's who you settle for" she said in the kitchen on the morning of my wedding with a faint scent of betrayal. Through I could never understand how I could I have disappointment her so much if I never was shown another way.

I hennes ögon lyste det till av oändlig lycka, hon förstod och hon kände inte mer något tvivel om att han älskade henne, älskade henne gränslöst och att denna stund äntligen var kommen. De ville tala men kunde inte, tårar stod i deras ögon, De hade upprättats av kärleken, den enas hjärta rymde oändliga livskällor för den andras.

Uno de los dogmas principales de la cubanía es la payasada… la maledicencia, de amable juego de salón, ha devenido hábito, secreción pavlovianamente previsible y hasta emblemática, antídoto contra el vacío y la muerte. (134)

La ciudad, lo mismo que el bosque, no tiene espíritu. Ese es un invento de los poetas, una prosopopeya voluntaria que venimos repitiendo desde hace más de veinte siglos y que se ha convertido en una verdad de primer orden. (148)

Sphene had a really bad thing happen, and then it hid by itself for three thousand years.” “That’s quite a sulk,” said Enae, to the mech. “I don’t do things by half measures,” said Sphene.

I’ll have you know he visits my room once a week on his own and you should see how passionate he is!” “Angry fucking doesn’t count,” Ena said. “Angry fucking definitely counts!” Renna argued.

In a world of those who follow the rules without deviation," Ena had added, "those who innovate even in the shadows, will rule. Never be a carbon copy.

Man säger inte till någon att putsa skorna åt en ena dagen och tilltalar henne som en syster nästa.

Veš, življenje je zelo lepo. Zdi se mi, da je kot neskončen hodnik z nešteto vrati priložnosti. Ko se nam ena vrata zaprejo, se nam druga odprejo. Le videti jih moramo in biti odprti za nove stvari. V tem je čar.

I already told you,” he whispered in my ear, “and I won’t take it back. I love you, Kazi of Brightmist, and I will never stop loving you, not through a thousand tomorrows. Come back with me. Please.” My face buried in his shoulder, breath jumping in my throat. Make a wish. One will always come true. My fingers curled into his shirt, holding on to what I had thought was far beyond my reach, trying to understand what was happening, and then words tumbled from my mouth, words I didn’t want to hold back any longer, no matter how risky they might be. I didn’t care if every god in the heavens was listening. “Le pavi ena.” I gasped. “I love you, Jase Ballenger.” “I know,” he said. “I’ve always known.” I turned my face to his and our lips met, a kiss that was salty with tears. “My tomorrows are yours, Jase. I want them all to be with you.” “We held on to each other, tight, as if weaving some solid part of us together so nothing could ever separate us again...

Through acts of spectacular creativity, the eccentric joins forces with the ‘queer,’ ‘freak,’ and ‘pervert’ to see around corners, push the edges of the present to create a language not yet recognized: new sounds, new dances, new configurations of self—the makings of a black utopia” (8).

Da smo neizmerno pogumni vemo takrat, ko si dovolimo občutiti svojo ranljivost, to pa se ne more zgoditi, če nas ima sramota v krempljih. Enako velja za odtujenost, ki jo povzroča zaskrbljenost. Dve najmočnejši obliki medsebojni povezanosti sta ljubezen in pripadnost - in obe sta nespremenljivi potrebi moških, žensk in otrok. Med intervjuji sem spoznala, da obstaja le ena stvar, ki moške in ženske z globokim občutkom ljubezni in pripadnosti loči od tistih, ki ju občutijo stežka. To je prepričanje v lastno vrednost. Stvar je namreč preprosta in hkrati zapletena: če želimo ljubezen in pripadnost čutiti z vsem srcem, moramo verjeti, da smo vredni ljubezni in pripadnosti.

Le pavi ena

Le pavias ena

Han hade inte släckt sin cigarett och den hängde i ena mungipan. Det såg sexigt ut och min vagina drog ihop sig om hans kuk. ”Din fitta är som en trång vante. Så jävla het och girig.” Han drog ett bloss och blåste njutningsfullt ut röken. Vi knullade som om vi var besatta. Hans penis pulserade medan han sprutade i mig. Efteråt vilade vi i varandras famn och kysstes. Jayce hade lärt mig om njutning och förförelse men framför allt att man inte behövde vara rädd för att öppna upp sitt hjärta.

Mejor equivocarse que quedarse con las ganas

Jag lade Roman med kokain uppslagen på bordet och hämtade ett par nummer av Vinduet och slängde bredvid, det ena uppslaget, det andra inte. Tre uppslagna böcker verkade för mycket, det såg nästan arrangerat ut, men två uppslagna och en hopslagen kunde ingen misstänka, det var perfekt.

I was a part of the propaganda machine. I realized this right away. As Enas and I drove around with a cameraman, reporting stories on street children, wounded civilians, and cease-fires that didn’t cease anything, Mr. Nadjafi collected my footage and edited it in ways that cast American troops and American policy in the worst possible light. He rewrote my scripts so that any mention of the war would be described as “the American-led invasion” or “the American-led occupation.

Some had been inside for twenty or thirty years,” said Enas. “They had never seen the light of day. The family kept telling them to go inside the house, because they might be shot, but they just wanted to be in the sun for a few minutes. There was one old man wearing a diaper—he’d been there for years.

Patience is when humans do their job then wait for the Universe to do its magic. Hope is when nothing is done by humans, yet still wait for the Universe’s magic to happen.

— Vad vill han då ha hjälp med om man får fråga? sa Allan. Det är väl bara två saker jag kan bättre än de flesta. Den ena är att göra brännvin av getmjölk och den andra att skruva ihop en atombomb. — Det är just det vi är intresserade av, sa mannen. — Getmjölken? — Nej, sa mannen. Inte getmjölken.

Every part of life we live is beautiful. Being in love is the new experience and after that marriage and after that children and the list goes on. All of this comes with responsibility and even gives us purpose to live our life.